Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geiferstam. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
Den späde hinduen dolde ansiktet i händerna och störtade ut ur
rummet; jag hörde hans hysteriska snyftningar pä afständ. Madame
Blavatsky satt med förvridna drag.
»Sä att Ni tror, att jag lärt honom detta», utropade hon till sist.
»Ni tror mig i stånd till en sådan arg galenskap! Det är »elementa-
lerna», som drifva med honom, stackars gosse. - Och hvilken förargelse
är det ej lör mig! Min gud, som om jag icke skulle kunnat tänka ut
något kvickare än det, om jag hade velat bedraga Eder! Det är värk-
ligen för dumt!»
Några dagar därefter, dä madame som vanligt sökte pigga upp
Solovyoff med något fenomen och därvid de vanliga klocktonerna läto
höra sig, föll något ett tu tre i golfvet. Solovyoff skyndade sig att taga
upp det, Och fann en underlig liten tingest af silfver, väl arbetad.
Isis-prestinnan bemäktigade sig i all hast pjäsen, ,och tilldragelsen omtalades
ej vidare.
»En annan gång», berättar Solovyoff, »sade jag, att jag skulle
mycket tycka om att hafva den värkliga rosessence, som tillverkas i Indien».
»Jag är ledsen», svarade hon, »att jag ej har någon med mig. Jag
tycker ej om starka vällukter i allmänhet, och skaffar mig därför inga
sådana. Men jag kan icke garantera, att ni icke får någon rosessence från
Indien, och det mycket snart».
Från detta ögonblick väl bevakande henne, såg jag henne öppna
•en af sina bordslådor och taga något därur. En eller annan halftimme
senare, sedan hon gått rundt omkring mig en stund, släppte hon ett litet
föremål ned i min ficka. Om jag icke hade bevakat henne hvarjfe ögonblick
-och icke hade gissat, hvarför hon höll pä att gå rundt omkring mig,
skulle jag säkerligen icke hafva observerat någonting.
Nu tog jag ögonblickligen upp ■ ur min ficka en flat liten flaska,
öppnade den, luktade och sade: »Det här är icke ros-essence, Helena
Petrovna, utan orange-olja; Er »mästare» har gjort ett misstag».
»Asch, fan tage det», utropade hon, oförmögen att beherrska sig.*
Fä dagar efteråt inträffade den händelse, som ledde till öppen
bekännelse från madame Blavatskys sida. Under loppet af ett samtal kom
madame Blavatsky att nämna namnet pä en hindu, Subba Rao, och bad
med anledning däraf Solovyoff att hämta ett porträtt, som skulle ligga i
en skrifbordsläda.
Solovyoff berättar härom:
Jag drog ut lådan, fann fotografien och lämnade den åt henne
tillika med ett paket kinesiska kuvert sådana som jag väl kände till; det
var dem, i hvilka den »utvalde» plägade mottaga bref från mahatma
Morya och mahatma Koot Hoomi genom den »astrala posten».
»Se på détta, Helena Petrovna! Jag skulle råda Er att gömma
detta paket med »mästarens» kuvert bättre. Ni är så förskräckligt
tanklös och oaktsam.»
Det är lätt att föreställa sig, hvad detta skulle betyda för henne.
Jag betraktade henne pch blef alldeles förskräckt, hennes ansikte blef
* Såsom framgår äfven af Sinnetts skildring af madame Blavatsky, begagnade
hon ej alltid ett fint språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
