Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geiferstam. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
formligen svart. Hon försökte förgäfves att tala; hon kunde blott
hjälplöst vrida sig i stolen.
»Det är förvisso hög tid att göra slut på denna komedi», fortsatte
jag. »Jag Kar noggrant iakttagit Er sedan lång tid och är helt enkelt
förvånad. Ni, en klok kvinna, behandlar mig, som om j^g vore ett barn.
Vill Ni. värkligen säga, att Ni ej ända tills nu märkt, att äfven i Paris,
efter fenomenet med medaljongen, jag varit öfvertygad om det oäkta i
Edra fenomen? Från och med den dagen kunde min öfvertygelse blott
växa, icke aftaga. Jag förestälde mig alltid, att jag städse omsorgsfullt
underlät att dölja min mening för Eder. Jag har väntat att Ni själf
skulle göra ett slut på detta löjliga spel och börja att behandla mig
allvarsamt.»
Helena Petrovna öppnade ögonen vidt och stirrade på mig med
hela sin kraft. Jag hade redan ganska väl förberedt- henne att tro att
jag var en man, som icke gärna gick miste om ett godt skratt, och att
jag ringaktade hennes »samfund», ehuru jag värderade henne själf
personligen. Jag kände väl den roll, jag hade att spela, och jag insåg ej
mindre klart, att det blott var genom att spela denna roll väl, som jag
till slut skulle ernå allt, hvartill jag så länge .sträfvat. »Madames»
genomträngande ögon oroade mig ej; jag smålog och betraktade henne
med en förebrående skakning på hufvudet.
»Men då, om Ni är viss på, att jag blott och bart bedrager hela
världen, måste Ni förakta mig»! utbrast hon till sist.
Det var ingen hjälp; hon måste tro, att jag hade förmåga af
mycket »vida» vyer. Jag fattade mitt beslut med ens.
»Hvarför så?»- svarade jag. »Det är skilnad på list och list,
bedrägeri och bedrägeri! Att spela den roll Ni spelar, att förmå stora
hopar att följa Eder, att intressera de lärde, att grunda »samfund» i skilda
länder, att sätta en hel rörelse i gång — milde gud! Se, det är något
så extra-ordinärt, att jag är hänförd mot min vilja! I hela mitt lif har
jag icke träffat på en så utomordentlig kvinna som Ni, Helena Petrovna,
och jag är viss, att jag icke skall träffa någon sådan mera. Ja, Helena
Petrovna, jag beundrar Er, som en utomordentlig, värklig, herkulisk kraft,
som arbetar i en tid, då det är ovanligt att påträffa annat än sjuklig
svaghet. Naturligtvis, förbigående moln kunna ju finnas, men jag tror
dock, att Ni skall hitta på en utväg att skingra dem. Ni har en stor
skådeplats för Er; Ni går fram öfver den som en jättelik elefant
om-gifven af Edra markatte-teosofer, indiska och europeiska, som göra
sina ap-fukter vid Edra fötter. Det är en storartad tafla, och Ni håller
mig helt enkelt förhexad.
Hennes dystra, häpna, nästan förtviflade ansiktsuttryck började
småningom att klarna upp- Hennes ögon flammade. Hon andades med
svårighet, öfverväldigad som hon var af sin rörelse.
»Ja», utropade hon plötsligt, »Ni har ett mycket varmt hjärta och
ett mycket kallt hufvud; det var icke för intet vi möttes. Och det är
ett elände med det, att rundt omkring elefanten, om jag nu värkligen är
en elefant, det bara finnes apor. »En man i fält är ingen soldat», och
nu midt i alla bekymmer, som kommit öfver mig, gammal och sjuk, som
jag är, känner jag det allt för väl. Olcott är nyttig på sin plats; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
