Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geiferstam. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
han är i allmänhet en sådan åsna, ett sådant pundhufvud! Hur ofta
har han icke missledt mig, hur många felgrepp har han icke orsakat mig,
genom sin obotliga dumhet! Om Ni bara ville komma mig till hjälp,
vi skulle tillsammans förvåna världen, vi skulle hafva allt i våra händer.»
Jag kunde knappast uthärda spänningen, både af förtjusning och
motvilja. Jag hade nått mitt mål, men min roll var utomordentligt svår.
Nu kunde jag blott lyssna under tystnad. Lyckligtvis behöfde hon icke
vidare några ord från mig. Isen var bruten, och såsom alltid var fallet
med henne, kunde hon ej behärska sig själf.
Hon var i extas. Det var uppenbart, att i hennes lifliga fantasi
genast växte upp och mognade de mäst oförmodade och djärfva
kombinationer; hon kände sig fri från den isolering, som så hade tyngt på
henne.
I själfva värket, allt sedan madame Coulombs »förräderi» och till
följd af Olcotts frånvaro, hade hon icke någon följeslagare, för hvilken
hon kunde utgjuta sig helt. Bavaji, en underordnad varelse, ett
obetydligt redskap, hade icke vare sig den bildning eller den ställning, att han
kunde vara hvad hon behöfde. Och utan en personlig vän och kamrat,
med hvilken hon kunde tala och rådslå öppet, i det att hon tillfredstälde
sin passion både för det löjliga och för det cyniska, var det tydligen
henne omöjligt att lefva. Hon var gränslöst hungrig efter sin långvariga
fasta och frossade helt enkelt fullständigt glömsk af sig själf.
»Hvad skall man göra», sade hon, »då det är nödvändigt att
bedraga folk för att leda dem, när Ni måste lofva och visa dem leksaker
i syfte att öfvertyga dem och drifva dem dit Ni vill? Ja, antag, att
mina böcker och y>the Theosophist» hade varit tusen gånger intressantare och
allvarligare, kan Ni ändock dro, att jag hade haft någon som hälst
framgång, om icke bakom allt detta »fenomenen» hade funnits? Jag skulle
helt enkelt icke hafva uträttat någonting. Jag skulle för länge sedan
hafva dött af hunger. De skulle hafva krossat mig, och det skulle icke
hafva fallit någon in att jag var en lefvande varelse, att jag behöfde äta
och dricka. Men jag har länge, länge sedan lärt mig att förstå dessa,
dyra människor, och deras dumhet gifver mig stundom oblandad
tillfredsställelse. Ja, Ni är »icke tillfredstäld» med mina fenomen, men vet
Ni, att ju mer enkelt, fånigt och plumpt ett fenomen är, dess mer
sannolikt är det i de flesta fall, att det lyckas? Jag skall någon annan
dag berätta Er sådana historier, så att Ni skall spricka af skratt; ja, det
skall Ni. Den stora hopen af människor, som anses kloka af dem
själfva och andra, är alldeles ohjälpligt dum. Om Ni bara visste, huru
många lejon och örnar öfverallt på jorden, som blifvit förvandlade till
åsnor vid min hvissling och lydigt vaggat sina stora öron, då bara jag
låtit höra tonen».
»Men», sade jag, »Ni måste dock stundom hafva blifvit fångad. Och
med Eder förvånande brist på omsorg och uppmärksamhet tänker jag, att
det skett ganska ofta.»
»Ni misstar Er högeligen», utbrast hon ifrigt. »Förvisso är jag
mycket ouppmärksam och tanklös, men andra, med mycket, mycket få
undantag, äro oändligt mycket mer ouppmärksamma än jag; de äro just
ena sömniga ugglor, blinda människor och iakttaga aldrig någonting.
Skulle Ni tro, att under hela denna tid, före och efter Theosophiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
