Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geiferstam. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
mognade, hårdnade människan att envist hålla på sin en gång
uttalade-mening. Hon vet, att den inre tysta öfvertygelsen oftast är blott en
svag fläkt genom själen gent emot den täta, ogenomträngliga dimma, som
uppkommer genom ett ideligt upprepande af ett och detsamma såsom
lifvets högsta sanning. En tänkande, andligen fri människa, som har en
öfvertygelse, kan utveckla denna eller förkasta den, ty hennes förstånd
har herravälde och har ej helt kufvats af själfkärleken. Detta sista är
just hvad som torde skett med madame Blavatskys offer och en hel
mängd teosofer i alla länder. Ty det är klart, att för dem, som
grundligt komprometterat sig i denna uppenbaia blague, är det en psykisk omöjlighet
att framträda och säga: vi äro bedragna samt hafva varit mycket
lätttrogna och dumma. Jag är öfvertygad, att många teosofer äro så
genomträngda af den allmänna känslan af martyrskapets ädelhet, att de
just i denna punkt känna sig fria frän själfkärlek. Hela deras inre har
säkerligen så sammansmält med känslan af det omöjliga i att hafva så
oerhördt misstagit sig, att de känna sig just genom fasthållandet i det
yttersta af den teosofiska tron (t. o. m. tron pä att mahatmerna
inspirerat Judge’s bref till mrs Besant) bäst häfda sitt inre, bästa jag. Och
dock är själfkärleken den teosofiska trons viktigaste stöd.
De egenskaper, som störtade madame Blavatsky, voro hennes
häftighet, hennes obetänksamhet och brist på konsekvens. Dessa hennes
egenskaper har jag i det föregående utförligare exemplifierat. Om hon
kunnat tygla sin lusta att prata i vädret och att skrifva
osammanhän-gande, våldsamma bref, hvilkas inbördes sammanhang är så öfverraskande,
om hon kunnat beherska sina ögonblickliga impulser, om hon städse
haft lika mycket herravälde öfver sig själf, som hon visade gent emot
mrs Besant, dä denna sökte upp henne och fick det besked: »gä först
hem och läs den Hodgsonska rapporten; kan Ni efter den lektyren tro
på mig, så var välkommen», då skulle det pansar af lögn, hvari hon
klädt sin person icke erbjudit så sårbara punkter. Då skulle hön
lyckats på annat sätt. Hon skulle tändt upp en brand öfver världen,
i stället för de små eldbrasor, som nu brinna här och där.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
