Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geiferstam. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
jag tror att jag skulle kunna namngifva åtminstone ett dussin kvinnor, hvilka tro, att
hennes bref utpekat dem som hennes efterträdare i Teosofiska samfundet, och dubbelt
så många män, som hon förklarat vara hennes enda värkliga vänner. Jag har en tunna
sådana dokument och plägade betrakta dem som dyrbara skatter, till dess efter
jämförelse med tredje man jag fann, att andra hade blifvit på samma sätt uppmuntrade. Jag
kan icke säga, att hon mot vanligt folk som jag och hennes andra kompanjoner var
hvarken lojal eller pålitlig. Vi voro för henne, tror jag, ingenting för mer än bönderna
i schackspelet, för hvilka hon icke hade någon hjärtedjup kärlek.»
Ryskornas andliga mjukhet, som gör hvarje gest till ett
förstående, hvarje skiftning i minspelet till en andlig smekning, hade
säkerligen madame Blavatsky till sitt förfogande, och hvad hon skulle kunna
uträtta därmed inför människor, hvilka betraktade henne med helig
bäf-van, kan man lätt förstå. Hur skulle det ej kännas för en fåfäng, liten
varelse, att tro sig hafva »madames» hela förtroende, att vara den enda,,
som en- gång skulle nå adeptens högsta trappsteg.
Hon var som en stor statsman i sin egenskap att kunna begagna
andra och andras idéer. Hon lånade den teosofiska läran sannolikt från
hvad hon fick bitvis reda på af hinduer, Arya Samajs medlemmar m. fl.,
hon begagnade Olcott och Sinnett att »gifva ut», Damodar, Subba Row
m. fl. att biträda vid mahatmabrefvens skrifvelse, Olcott, Coulombs,
Ba-bula m. fl. vid fenomenen. Som Napoleon kommenderade sina
marskalker, så handterade hon sina handtlangare, hänsynslöst
bedragandevärlden för njutningen att vara omtalad och att härska.
Hon var stark i det onda. Hon ville sitt mål helt och utan att
sky några medel. Hon är en karrikatyr af Nietsches ideal, ty hon om
någon hade »die Wille zur Macht» helt och starkt utpräglad. Men hur
föga herrenatur hade hon dock icke i sig, då hon saknade dessa stora
mänskliga egenskaper, som göra människan till människan: kärleken till
rätten, öppenheten, kärleken till medmänniskan eller det af Nietsche så
föraktade medlidandet.
Hon var också i mycket en klok kvinna, och hon hade en djup,
djup människokännedom. Detta ser man framför allt i hennes sätt att
handtera sina redskap. Hur djupt lade hon icke sina.försåt?
Hennes plan var städse den att binda sina anhängare fast med den
mognade ålderns mäst kännetecknande egenskap: själfkärleken.
Hur hård är icke i regel den mognade mannen, och detta till
stor del på grund at själfkärlek. Jag-känslan står för honom på sin
höjdpunkt. Hur svårt är det ej för den, som ej sträfvat att odla sig
själf, att erkänna sig hafva haft orätt.
— — »Som en vild uendelig klage
er det at gaa ind, gaa hjem og tillbage.»
säger Peer Gynt så djupt symboliskt.
Denna mannens egenskap har madame Blavatsky i sin djäfvulska
pedagogik hållit sig till. När hon fått en person grundligt troende,
låter hon honom på alla sätt prononcera sig och binder honom därigenom.
Denna metod se vi henne använda gent emot Solovyoff: »det är icke
värdt, att Ni är sträng, ty Ei har så grundligt kompi ometterat Er etc.»
Hennes erfarenhet synes alldeles tydligt hafva lärt henne, att kärlek till
sanningen icke förmår något gentemot själfkärleken, som drifver den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
