Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Metamorfoser, studie af Anna Törnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
JHetamorføser.
Studie af Anna Törnström.
Jag älskar kvinnan, ty det gifves intet skapadt, som så kan
bereda en öfverraskningar. Den ena stunden är hon lika litet
tilldragande, som den fula larven, den andra väcker hon inspiration,
väcker hon drömmar i sin skimrande prakt. Under det gråa
hvar-dagslifvets enahanda kan jag se henne med ointresserade ögon, ty
såvida ingen finnes tillstädes, som hon är förälskad uti, verkar hon
ofta tröttande med sitt enformiga, nyktra språk och ofta lika
enformiga yttre — hon må nu vara ful eller vacker. Men har någon
lyckats sätta i vibration en enda kärlekssträng hos henne, och denne
någon är inom synhåll — hvilken skilnad. Då hvilket bedårande
behag i kroppens konturer, hvad glans och uttryck i ögat och
mjuka linier vid munnen!
Jag vill gerna se henne på baler. Ty många utveckla först
där hela sin charme. Jag erinrar mig särskildt en ung dam, hvars
familjs ekonomiska tillstånd tvingade henne inneha plats på kontor.
Hon skötte sitt arbete med fullkomlig olust, kom alltid ograciöst
klifvande genom rummet, hade mycket häftiga rörelser och stötte
ofta emot saker och ting, var för öfrigt ganska groflemmad, mycket
blond med hvita tänder. Jag glömmer aldrig första gången, jag
var i tillfälle se henne på en bal. Jag måste tilltala henne, innan
jag var fullt säker på att det verkligen var hon. Hon bar en skir,
ljusblå drägt, håret stod genomskinligt burrigt omkring pannan,
armar och hals voro charmanta i sin delikata rosafärg, fylliga och
fasta. Hvar var nu den häftiga vårdslösa gången — hon rörde
sig lika mjukt, som hennes röst lät behagligt låg, denna röst, som
annars var klingande skarp, som blondiners ofta äro. Jag började
förstå att hennes natur var rent »weiblich», att den uteslöt allt
arbete, som ej direkt utföres för man och barn. Här i balsalen
var hon omgifven af den atmosfer, som lät henne framstå i sin
fördelaktigaste dager och vann åt henne, det hon högst åtrådde:
männens hyllning. Till kohtoret gick hon däremot med motvilliga
steg, endast drifven dit af penningtvång.
Kvinnor, som ej taga sig något ut på en bal, äro alltid
tempera-mentslösa. Men de andra unga kvinnorna undergå där i allmänhet
de underbaraste metamorfoser. Och det är ju ej underligt. Ty
en bal med all sin ungdomsfina erotik — vidt skild från det groft
sensuella — är en händelse för en ung, ej blaserad kvinna. En
man går på en bal för att fördr-ifva en afton; med frackens
afta-gande bortdunstar ofta balruset. Icke så en kvinna. Dagarne före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
