Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Metamorfoser, studie af Anna Törnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644
fantiserar hon, dagarne efter njuter hon i minnet balaftonens
lustkänsla, och på själfva balen insuger hon med alla fibrer ljuset,
värmen, den säregna doften af blandade parfymer, musiken,
dansrytmen, sin egen och männens liflighet, och hon ger sig hän som
kanske aldrig annars, och detta att gifva sig helt åt ögonblicket
förskönar alltid en människa. Och den hyllning, som där tillfaller
henne, är hennes lifselexir, ty hyllning är för kvinnan, hvad
pen-ningförvärfvet och äran äro för mannen.
Dock, det är ej alla, som hafva sin »beau jour» i gasljusets
belysning. Ni kan hafva ansett någon för ful och får så se henne
ligga sjuk. Ni ler åt ert förra omdöme: ful. Hon ful! denna
kvinna med sin bleka hy mot örngåttets hvithet och sina kraftlösa
af sjukdomen liksom förfinade, förandligade händer, som matta,
dröjande röra vid lakansspetsen. Vänast ter sig mången i peignoir
eller nattdrägt. Jag yar en tid tillsammans med tvenne unga
engelska misser. Den ena hyllades allmänt som vacker, den andra
hade däremot intet, som frapperade. Men vid sängdags skulle
Paris gifvit äpplet åt den annars förbisedda, så betagande älsklig var
hon, där hon i sitt långa, hvita nattlinne knäböjde vid sängfoten
och enkelt och förtroendefullt bad sin aftonbön. Det var något så
intagande öfver de mjuka lemmarna, hyn var så glatt och ren, och
kyskhetens oberördhet förlänade sitt skimmer åt hela den
ungdomliga uppenbarelsen. Den andra, som i salongen gjort sig så
gällande, satt nu med slappa lemmar, trötta drag och ankommen hy
framför toaletten och hade oftast en förargad min öfver något, som
gått henne emot. Fastän det ej var mer än ett år emellan dem
i ålder, verkade den ena som en blomma, som har vårens hela
friskhet öfver sig, under det den andra var som den, som är på
väg att fälla sina blad.
Nå hur många gånger har det ej slagit mig, att somliga
kvinnors skönhet aldrig kommer till sin rätt, förr än man ser dem
nakna. Det var en rödhårig flicka, i allmänhet smaklöst klädd,
som alltid föreföll oskön. Men i blottadt tillstånd, när hon steg
ner i badet, kände man skönhetsglädjen fatta sig inför hennes
bländande karnation. En annan, mörkhårig, med drömmande ögon i ett
vackert ansigte, blef till en formlig dikt med sin bleksigtiga
kropps-färg med en skiftning åt grönt i hudvecken. Man fick en
förnimmelse af att det var en hvit neckros, som vuxit upp i en sollös
grotta och som nu för första gången famnades af insjöns vindstilla,
genomskinliga vatten och belystes af guldrik sommarsol. Har jag
någonsin känt en åtrå att vara målare, var det i detta ögonblick.
Ja, hatar jag kvinnorna, när de sitta tillsammans vid sina
handarbeten och anse sig så förträffliga och sjelfgoda och anmärka på
allt under himmelen, småaktigt, ondsinta som små byrackor, som
skälla för hvarje ny person, som passerar, och tänker då: ja bjäbba
ni, ni kunna ändå ej bitas riktigt, ni kunna ändå ej ta död på
framåtskridandet, storheten och snillet; så älskar jag dem, när
kärleken, beundran, trofastheten, naiviteten insvepa dem i sina
förskönande slöjor och göra dem vackra och älskansvärda som intet
annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
