Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65.5
uttala hvad hvarje opartisk operavän enskildt tänker och säger: Den
nuvarande regimen har under detta år visat sig långt ifrån vuxen sin
ansvarsfulla plats. I likhet med de flesta hälsade vi den nuvarande
teaterchefens utnämning med lifligt bifall: Operan skulle nu få till
styresman en gentleman, hvilket den icke alltid haft, en person i ansedd
social och god ekonomisk ställning, hvilket den icke på många år haft,
en person, för hvilken man ansåg sig kunna hysa förtroende om
opartiskhet och som genom sin finansiela duglighet borde kunna bringa reda
i affärerna; man visste väl, att den nye chefen var alldeles främmande
för teaterverksamheten, men man hyste likväl goda förhoppningar pä
grund af det lifliga intresse och den energi, han lagt i dagen som chef
för ett af våra stora musiksällskap.
Tyvärr hafva dessa förhoppningar icke gått i fullbordan.
Spelåret 1893—94 var jämförelsevis lyckligt — därifrån ha vi att anteckna
det lyckade upptagandet af »Pajazzo», »Jolantha», »Fryne», hvilken
senare dock stod och föll med fru Norrie, samt framför alla »Orfevs».
Sistlidne spelårs nästan samtliga nyheter ha varit lika många
misslyckanden. I höstens nyheter, Smetenas »Brudköpet» och Donizettis
»Don Pasquale», var rollbesättningen alltför olämplig för att de skulle
kunna hålla sig uppe. Mascagnis »Vännen Fritz», i sig själf värdefull
och med god rollbesättning, föll på den bristande regien.
»Sylvia», »Fryne», »Guldkorset» och »I Marocko» kunde
hvar-dera endast gifvas en gång för klena hus. Ett bättre resultat skulle
programmet >Navarresiskan» och »Hans och Greta» ha medfört, om
detsamma dels ej kommit så sent upp som mot slutet af maj månad,
dels vissa roller varit annorlunda besatta. Af större musikverk, som
varit bebådade, Wagners »Valkyrian» och Verdis »Falstaff», har intet
afhörts, ehuru särskildt på den förra offrats ett stort antal repetitioner
och betydlig kostnad; detsamma har förhållandet varit med en mängd
andra utlofvade nyheter eller repriser, såsom »Trollflöjten», »Barberaren»,
^Hin ondes lärospån», »Hexfällan», »Toreadoren».
Både det levererade och det uteblifna arbetet vittnar således icke
om stor pietet för konsten, stort förutseende, stor duglighet hos
regissören och beklagligtvis ej häller om full frihet frän gynnande af den
eller den artisten pä den andras och det helas bekostnad. Som bevis
på det sistnämnda må endast påpekas fröken Labias privilegierade
ställning att år efter år ej behöfva inlära sina partier på svenska
språket, det orimliga framskjutandet af fröken Sparrman och reserverandet
under åratal af vissa roller för en viss sångerska till förfång för en
annan af naturen och publiken mera gynnad och till föga fromma för
både konsten och teaterkassan.
Sä t. ex. föredrar man att låta en sådan publikens favoritopera
som »Carmen» ligga nere eller sä godt som nere under åratal hällre
än att låta titelrollen utföras af en artist, öfver hvilken hvarje
teaterstyrelse skulle vara stolt och hvilken i år mer än någonsin visat sig vara
(jämte hr Ödmann) teaterns mest dragande kraft. När nu i slutet af
mars månad denna artist, fru Linden, till följd af fröken Almatis
opass-lighet slutligen fick uppträda som Carmen och resultatet blef det mest
stormande bifall och stark frekvens, skyndade man sig att nedlägga
operan redan den 4 april; när så omsider »Carmen» upptogs 2 månader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
