Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
därefter vid näst sista representationen för spelåret, visade vederbörande
oflentligen, att ryktet talat sanning: Carmens roll måste reserveras för
förste regissörens fru, kosta hvad det vill; resultatet blef ock, att nästan
alla dyrare platser, parkett, balkongerna, första raden, stodo tomma,
medan helt visst förhållandet blifvit ett annat, om fru Linden fått rollen;
ett dubbelt fel begick Operans direktion därvidlag, enär föreställningen
gafs till förmån för Mindre Teaterns pensionskassa, och det vid dylika
tillfällen är vederbörandes skyldighet att söka göra recetten så stor
som möjligt.
Man har ej vetat bättre använda fru Linden under detta spelår
än att hon icke fått en enda ny större roll sig tilldelad. Man har
drifvit sin afvoghet mot denna artist och sin likgiltighet mot publikens
önskningar ända därhän, att, oaktadt hon tillbringade större delen af
maj månad (hennes kontrakterade tjänstledighetstid) i Stockholm, man
föredrog att med dyra reskostnader och förmodligen dito honorar direkt
från Paris införskrifva en sångerska af fru Halvorsens absoluta
underlägsenhet (summa ett uppträdande) och en tenor af hr Götzes
medelmåtta (summa 3 uppträdanden) framför att äfven under maj engagera
fru Linden, som då mer än någonsin skulle behöfts. Samma ofattliga
uraktlåtenhet visade man gent emot en annan framstående svensk
sångerska, fröken Petrini, som också vistades här hela maj månad och som
i alla afseenden står utan jämförelse öfver den från Paris rekvirerade
kvasiartisten. »Den vilseförda» och »Faust» tillhöra ju äfven fröken
Petrinis repertoar; med god vilja kunde möjligen »Lakmé» och
»Bar-beraren» upptagits.
I april månad tycktes teaterstyrelsen alldeles ha »tappat
koncepterna»; intet se- och hörvärdt fanns att gifva, det som fanns ville man
ej ge, och så hyrdes teatern ut, än hit, än dit.
I början af maj månad började den »berömde» tyske tenoren
Götze ett ganska utpuffadt gästspel med de förhatliga höjda biljettprisen.
Gästspelet, som var beräknadt räcka en längre tid, fick emellertid
af-slutas efter 3 representationer, å hvilka »Profeten», »Lohengrin» och
»Faust» uppfördes; två försök att annonsera Lohengrin ånyo, det senare
med teaterns vanliga pris, hvilka i detta fall aldrig borde öfverskridits,
misslyckades.
Hr Götze har haft och har delvis ännu en praktfull stämma af
imponerande styrka och välljud; den glans från yngre dagar, som ännu
ligger i stämman, inskränker sig dock endast till vissa höjdtoner och
endast i forte eller snarare fortissimo: när han någon gång sjunger
piano, blir tonansatsen grumlig, tonen starkt vibrerande och ofta oren;
i mera uteslutande lyriska partier som Fausts var hr Götze således alls
icke till sin fördel; däremot klingade stämman i vissa kraftigare delar
af Profetens och Lohengrins partier briljant. Sista akten af »Lohengrin»
var framför allt den tyske gästens bästa prestation; här låg sångpartiet
tacksamt fcr honom och var särdeles omsorgsfullt inöfvadt; här gaf ej
häller spelet anledning till den delvis tröttsamma, delvis komiska
öfver-driften i gestikulation och mimik; den starkt korpulenta figuren och det,,
så att säga, uppblåsta, stela ansiktet med de hemskt rullande ögonen
lämpar sig numera svårligen för älskareroller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
