Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66i
då väckte så allmän beundran, delvis nog tack vare det genialiska
utförandet. Om stråk-kvartetten ej väckte oblandadt samma känsla,
berodde det måhända i någon mån på utförandet, som, ehuru allt beröm
värdt, måste vara än mera markeradt för att icke den täta vexlingen
i rytmen skall göra det hela oredigt, och framför allt på kompositionen
själf, som var absolut för svårfattlig för att vid ett första uppförande
kunna uppfattas af den stora allmänheten. De första och sista satserna
äro talangfullt byggda, men äro ej utan sin onödiga längd; de två
mellansatserna äro till form och innehåll ytterst originela; af mycken effekt
är här första violinens sång, än svärmisk än lidelsefull, under de
öfri-gas ackompagnement; den emellanåt väl nyckfulla takten verkar dock,
■åtminstone vid ett första åhörande, nästan tröttande. Stycket vore
värdt att återupptagas nästa säsong.
Hr B. Carlssons populära kammarmusiksoaré gafs för fullsatt hus,
men torde det oaktadt icke få räknas bland säsongens förnämligare
musiknöjen. Konsertgifvaren är känd och värderad som förtjänstfull
kvartettspelare, men är icke solist i egentlig mening. Hrr Aiilins och
Zetterqvists duo af Spohr blef, såsom den nu spelades, snarare än en
violinaW/ en violinduell mellan den förres välkända och den senares
nyreparerade Amati-violin (enl. uppgift uppskattad ända till 50,000 fr.);
stämmorna utfördes visserligen fullt korrekt,. men med väl mycken kraft
och väl liten nyansering. Detsamma var i viss mån fallet med
Schu-manns härliga pianokvintett, där hr Stenhammar med sin alltför
ungdomliga eld i anslagen emellanåt alldeles kväfde de andra stämmorna,
i likhet med hvad vi vid ett föregående tillfälle, i fråga om Smetanas
pianotrio, påpekat.
Filharmoniska sällskapets vårkonsert fick sin förnämsta ryktbarhet
genom två omständigheter, den ena af negativ art: genom en annars
säker solists bedröfliga felgrepp vid ett ställe i Bergspredikan ur Lizts
»Christus», hvarigenom kören drogs med och ett skärande oljud
uppkom, den andra af positivt slag, nämligen fröken Petrinis biträde.
Fröken P. visade sig nu som alltid vara en sångerska af mycket hög rang;
hennes utförande af »air de Mysoli» stod värdigt vid sidan af Nevadas;
Solveigs sang af Grieg, samt framför allt den pikanta »Les filles de Cadix»
framkallade formlig entusiasm.
Grefvinnan Taube gaf i maj en starkt besökt och af lifliga
ovationer beledsagad konsert till minne af sin debut på K. Operan för 25
år sedan. Det var i »Nürnberger-dockan», som dåvarande fröken
Gra-bow vid 17 år debuterade med glänsande framgång. Man har
jämfört Matilda Grabow med Jenny Lind — en farlig jämförelse för den
förra! Likheten är, att båda egde en skön, af naturen varm och till
hjärtat talande stämma, samt medfödd lätthet att göra densamma
gällande, men därmed punkt! Under det att Jenny Lind genom det
mest energiska och oaflåtliga arbete sträfvade att utveckla de sällsynta
gåfvor, hvarmed naturen öfverhopat henne och därigenom nådde
fullkomligheten, såvidt det i mänsklig förmåga stod, både som sångerska
och skådespelerska, kan ej detsamma sägas om Matilda Grabow. Samma
fel, som man vid debuten anmärkte, kvarstodo föga förändrade under
hela den tid, hon uppträdde vid scenen; visserligen utvecklades under
vistelsen i Paris ej obetydligt hennes medfödda lätthet för koloratur, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
