Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66o
hr Lejdström ger Lothario mera flegmatiskt och med mer chevrotterande
stämma än någonsin, när så hr Strandberg (eller var det hr Lundmark?)
fick Wilhelms roll i stället för hr Ödmann och det till på köpet råkar
vara en debutant i Philines parti, ja då lyser visserligen fröken
Linde-^■r/zz-Mignon som en sol, men är likväl ur stånd att upplysa alla de
andra icke själflysande kropparne. Kan man under sådana förhållanden
undra på att »Mignon» icke längre drar folk?
Fröken Labia sjöng kärleksduetten i i:sta akten af »Pajazzo» på
svenska, visserligen ofullkomligt nog, men all början är svår, och låtom
oss hoppas det bästa om fortsättningen — ifall den kommer. Hennes
Nedda var, utom i stämmans absoluta välljud, i alla afseenden
underlägsen fröken Holmstrands, såsom alltid hos den unga signorinan med
vissa goda ansatser, men utan förmåga att genomföra något helt vare
sig i uppfattning af rollen, sång eller aktion.
Hr Bratbost hade den dagen sin beau jour; spelet var förträffligt
som alltid, sången klingade bra, hvilket den icke alltid gör; ville han
nu endast taga steget fullt ut och maskera sig som en 50-åring, såsom
pajazzon bör vara och hvarigenom Neddas otrohet blir mera förklarlig,
så vore allt som det skulle vara.
Hr Söderman utförde sin Tonio på samma sätt som förr, utan att
ha låtit sig påverkas af d’Ändrades beundransvärda återgifvande af
rollen; detta var klokt nog i fråga om prologen, ty för att genomföra
d’Ändrades genialiska uppfattning därvidlag fordras äfven hans geni i
utförandet; däremot funnos särskildt i i:sta akten en mängd smådrag,
som en vaken artist sådan som hr Söderman kunde tagit vara på utan
att behöfva frukta att beskyllas för imitation; hr S. gör sin Tonio för
sentimental och ej till det halft djuriska naturbarn som han bör vara.
Ännu en anmärkning: hr Söderman har alltmera tagit sig ett maner,
som en verklig artist, hvilket hr Söderman är, icke borde tillåta sig och
i alla fall från det helas synpunkt icke borde tillåtas någon, det
nämligen att vid alla möljiga och omöjliga ställen anordna fermaton, och
hvilka fermaton! Tonen uthålles till den grad länge, att åhöraren af
pur häpnad öfver sångarens goda lungor hinner glömma bort
sammanhanget i hvad han sjunger; hvad som icke skulle ursäktas t. ex. hr
Lundqvist med dennes mjuka välljudande stämma, kan naturligtvis ändå
mindre tillstädjas hr Söderman, hvars röst af naturen icke åtnjuter
samma förmåner.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
