Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Om liberal nihilism, af Thomas H. Huxley. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663.
Öm liberal nihilism*
af Thomas H. Huxley.
II
En af de djupaste nu lefvande engelska tänkarne har egnat en
ypperlig och skarpsinnig uppsats (Spencer, The Social organism:
Essays Second Series) åt en jämförelse mellan den process, förmedelst
hvilken människorna utvecklat sig från vildens tillstånd till den högsta
kultur, och den process, medelst hvilken djuret från att vara ett nästan
formlöst och strukturlöst embryo höjer sig till ett tillstånd, där det har
att uppvisa en utomordentligt komplicerad byggnad och motsvarande
komplicerade förmögenheter. Herbert Spencer säger mycket berättigadt:
»att de steg för steg tilltaga i materia, att de helt långsamt blifva allt mera
sammansatta, att samtidigt deras beståndsdelar inbördes blifva allt mera beroende af
hvarandra och att de fortlefva och fortfarande tillväxa som ett helt, medan deras
beståndsdelar framträda och försvinna slägte för slägte, — det är väsentliga egenskaper,
som samhällskropparne hafva gemensamt med alla lefvande kroppar och hvarigenom
de och de lefvande kropparne skilja sig från allt annat.»
På ett mycket framträdande ställe i samma uppsats uppvisar
Spencer, med hvilken egendomlig utförlighet en parallel låter uppdraga
sig mellan utvecklingen af ett nervsystem, som utgör den makt, som styr
kroppen inom de djuriska organismernas sfer, och regeringsmakten inom
de sociala organismernas sfer:
»Så sällsamt det än kan förefalla,» säger Spencer, »så utöfva båda kamrarne
inom vårt parlament dock inom samhällsekonomien funktioner, som från olika
synpunkter kunna jämföras med dem, som utöfvas af hjärnsubstanserna hos
ryggradsdjuren. . . . Hjärnan ordnar tillsammanns till ett helt de otaliga olikartade hänsyn, som beröra
individens nuvarande och framtida välfärd som ett helt; och den lagstiftande makten
ordnar tillsammanns de otaliga olikartade hänsyn, som beröra hela samhällets välfärd
för tillfället och för framtiden. Vi kunna karakterisera hjärnans uppgift, därigenom
att vi säga att den drager medelproportionalen ur de fysiska, andliga, sedliga, sociala
lefnadsintressena, och den hjärna är god, hos hvilken de önskningar, som motsvara
resp, intressen, hålla hvarandra så i jämvigt, att den lifsform, som de gemensamt
anordna, icke uppoffrar något af dem. På samma sätt kan parlamentets uppgift
karakteriseras därigenom, att det drager medelproportionalen ur de olika klassintressena i en
stat; och det är ett godt parlament, där partierna, som motsvara de resp, intressena,
hålla hvarandra så i jämvigt, att deras gemensamma lagstiftning medgifva hvar klass
så mycket, som är förenligt med de andras anspråk.»
Det är fullt riktigt. Men när likheterna mellan den fysiska kroppen
och samhällskroppen icke blott omfatta det, hvad samhällskroppen är
och sättet hvarpå den blifvit det, utan äfven det hvad den borde vara
* Fortsättning och slut från h. 13—14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
