Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Om liberal nihilism, af Thomas H. Huxley. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
och tenderar att blifva, så faller enligt min öfvertygelse hela tyngden af
denna jämförelse på ett sådant sätt i vågskålarne, att vågskålen med
negativa uppfattningen om statens funktioner far upp i luften.
Antag att i harmoni med denna åskådning hvarje muskel påstod
att nervsystemet icke hade någon rätt att blanda sig i sättet, hvarpå
den sammandrog sig, annat än för att hindra att den gjorde intrång på
en annan muskels sammandragning; att hvarje körtel påstod, att den
hade rätt att göra sekretioner, så länge den icke komme i konflikt med
någon annan körtel; eller att hvarje cell skulle ha full frihet att vårda
sitt eget intresse, och principen laissez-fäire skulle vara allrådande —
hur skule det då gå med den fysiologiska kroppen?
Faktiskt tänker kroppens högsta myndighet för den fysiologiska
organismen, handlar för den och beherskar de enskilda delarna med
järnhårdt lugn. Till och med de små blodkropparne förmå icke hålla
någon offentlig sammankomst, utan att ställas till ansvar för »upplopp»
och hjärnan, däri lik alla andra envåldshärskare, som vi känna, ropar
genast på det hvassa stålet för att använda det mot dem. Liksom i
Hobbes »Leviathan» står innehafvaren af den högsta auktoriteten inom
den lefvande organismen, om han ock leder all sin makt från massan,
som han beherskar, öfver lagen. Hvarje tvifvel om hans auktoritet medför
döden eller åtminstone förlamning. Om således jämförelsen mellan
samhällskroppen och den fysiologiskt betraktade öfver hufvud skall ha något
att betyda, så talar den väl till förmån för ett ännu kraftigare
ingripande af regeringsmyndigheten än hvad som för närvarande förekommer
eller jag till exempel skulle önska. Men hur frestande det än vore, vill
jag dock icke begagna mig af denna jämförelse för att därur draga någon
slutsats till förmån för min egen åsigt, jämförelsen är ju öfverraskande,
intressant och i många punkter lyckad, men tar dock icke med i
räkningen vissa djupt ingripande väsentliga olikheter mellan den fysiska
kroppen och samhällskroppen.
Hur ofta man än förlöjligat hypotesen om ett »samhällskontrakt»,
är det dock väl tillräckligt klart, att all samhällsorganisation grundar sig
på något, som innerst i sin kärna är en öfverenskommelse mellan
sam-hällsmedlemmarne den må nu vara öppet utsagd eller tyst ingången.
Aldrig har eller kan ett samhälle sammanhållas genom våld. Satsen att
en slafegare icke med våld utan genom öfverenskommelse förmår sina
slafvar att arbeta, kan synas paradox och är dock riktig. Mellan dessa
båda parter består ett kontrakt, som om det vore skriftligen affattadt
skulle ha ungefär denna lydelse: »Jag åtager mig att föda och kläda
dig och ge dig husrum och skall inte döda, piska eller på annadt sätt
misshandla dig, om du däremot presterar en viss arbetskvantitet.»
Slafven inser, att han icke kan betinga sig några bättre vilkor, ingår
på öfverenskommelsen och åtager sig således arbetet. En stråtröfvare,
som stryper mig och därpå vänder ut och in på mina fickor, rånar
mig i ordets egentliga bemärkelse med våld, men om han håller en pistol
för min panna och fordrar pengar eller lifvet och om jag då, emedan
jag hällre vill behålla lifvet, lemnar honom min plånbok, så ha vi afslutat
en öfverenskommelse och jag uppfyller ett af hans vilkor. Men om
banditen därefter likväl sköte ned mig, så medgåfve enhvar, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
