Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Om liberal nihilism, af Thomas H. Huxley. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
Vi komma nu slutligen till frågan om befordrande af vetenskap
och konst. Jag har tyvärr icke hittills haft den lyckan att höra något
afgörande skäl, hvarför icke den förening af enskilda, som vi benämna
stat, skulle få göra, hvad den enskilda företagsamheten antingen af brist på
insikt eller af brist pä god vilja icke förmår åstadkomma. Och man
kan icke antaga, att statens ingripande härvidlag alltid är ofördelaktigt.
Tvärtom äro i alla Europas länder universitet, offentliga bibliotek,
tafvel-gallerier, museer, laboratorier inrättade af staten och ha bevisat
mänsklighetens intellektuella och sedliga framåtgående och luttring ofantliga
tjänster.
Det finnes en liten skrift af en af de mest framstående
medlemmar af franska institutet med titeln: ’»Pouvquoi la France ria pas irouvé
dPommes supérieuvs au moment du périb (1871). Författaren häraf,
Pasteur, hyser intet tvifvel därom, att orsaken till hans landsmäns
häpnadsväckande nederlag är att söka i det eländiga försummandet af den
högre bildningen, som varit en af andra kejsardömets — måhända
äfven föregående regeringars — talrika skamfläckar.
Au point oü nous sornmes arrivés de ce qu’on appelle la civilisation möderne,
la culture des Sciences dans leur expression la plus élevée est peut-étre plus nécessaire
encore å 1’état moral d’une nation qu’å sa prospérité matérielle.
Les grandes découvertes, les méditations de la pensée dans les art, dans les
Sciences et dans les lettres, en un mot les travaux, désintéressés de 1’esprit dans tous
les genres, les centress d’enseignement propres å les faire connaitre, introduisent dans
le corps social tout entier 1’esprit philosophique ou scientifique, cet esprit de
discerne-ment qui soumet tout å une raison sévère, condamne 1’ignorance, dissipe les préjugés
et les erreurs. Ils élèvent le niveau intellectuel, le sentiment moral: par eux, l’idée
divine elle-méme se répand et s’exalte........Si, au moment du péril supréme, la
France n’a pas trouvé des hommes supérieurs pour mettre en ceuvre ses ressources et
le courage de ses enfants, il faut 1’attribuer, fen ai la conviction, å ce que la France
s’est désinteressée, depuis un demi-siècle, des grands travaux de la pensée,
particulière-ment dans les Sciences exactes.*
Jag har för min personliga del ingalunda någon förkärlek för
aka-mier efter kontinentalt mönster och ännu mindre för systemet att pryda
män, som äro framstående inom vetenskapen, litteraturen eller konsten,
med ordnar och titlar eller rikta dem medels sinekurer. Vetenskapsmän
behöfva endast sin anständiga aflöning för ett mer än anständigt arbete,
och de flesta af oss skulle känna sig utomordentligt belåtna, om vi för
våra oaflåtliga ansträngningar dag och natt kunde förtjäna samma
aflöning, som i England uppbäres af en finanskammarsekreterare af första
klassen, utan att han därför synbarligen behöfver anstränga sin förmåga.
Det enda adelsskap, som enligt mitt omdöme kläder en vetenskapsman, är
* »På den punkt vi hunnit i hvad man kallar den moderna civilisationen är
odlandet af vetenskaperna i deras högsta uttryck måhända ännu nödvändigare för en
nations sedliga tillstånd än för dess materiella.
De stora upptäckterna, tankens arbete inom konsten, vetenskapen och
litteraturen, med ett ord intelligensens oegennyttiga arbeten inom alla grenar och bildningshärdar,
som göra dem kända, införa i hela samhällskroppen den filosofiska eller vetenskapliga
andan, denna omdömesförmåga som underkastar allt pröfningen af ett ovanligt förnuft,
fördömer okunnighet, skingrar fördomar och villfarelser. De höja den intellektuella
nivån, den moraliska känslan; genom dem utbredes och förädlas till och med
guds-idén . . . Om i den yttersta faras ögonblick Frankrike icke funnit öfverlägsne män,
som förmått att draga nytta af landets hjälpmedel och dess barns mod, måste man
enligt min öfvertygelse tillskrifva det, att Frankrike under ett halft århundrade saknat
intresse för de stora tankearbetena, isynnerhet inom de exakta vetenskaperna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
