Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Ur vår dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679’
Ur vår dagbok.*
I anledning af ett par artiklar i N. R:s 11 —12 häften har dess
redaktion fått nöjet att förnya bekantskapen med tidningen Fyris som polemiskt
organ samt göra bekantskap med en litet obskyr obskuranttidning för
folkskolans förfuskande, som utges i det schartauanska Göteborg och
benämnes-»Folkskolans vän». N. R. har därvid tillika haft nöjet konstatera, att
dessa båda organ äro missnöjda med dessa båda artiklar och med N. R.
i allmänhet. Detta förhållande bereder oss icke blott ett nöje, utan
vi skola alltid betrakta det som en ära, om de båda organens
kännedom om N. R. är och förblir af en för dem mindre
behaglig-art, äfven med risk att de vänligheter, som hoppa ur deras mun,
skola alltjämt vara af samma simpla och enfaldiga beskaffenhet som nu.
Dessa båda organ äro stridsbröder, fullt värdiga hvarandra i alla
afse-enden. De äro ju båda tjänstehjon, att icke säga »legohjon»** under
tvänne af reaktionens och obskurantismens stelaste och omöjligaste
makter, de där afse att hvar och en på sitt håll efter sina trånga vyer
disciplinera och förstelna vår bildning. Och hvad intelligensnivån, finheten
i smak, fantasirikedomen och originaliteten beträffar, böra de också godt
kunna taga hvarandra i hand, då de släpa sig fram på polemikens för
dem synbarligen mycket mödosamma och knaggliga stråt. De tro sig
naturligtvis åstadkomma någonting förfärligt förintande, då de med den
djupaste patos och fylligaste stämma de kunna piestera, mot N. R.
utslunga sådana anatemer som: »ökänd», »stinkande källa» etc.
Lilla Fyrisredaktören — han som bland nuvarande
akademidocenter mest hofverar och krumbugtar sig som de högakademiska intressenas
och idéernas ungdomlige hetsporre***, söker pigga upp sin eljest så
jämmerligt tråkiga och innehållsfattiga tidning med att på nära en spalt
sysselsätta sig med trefligare ämnen än hans vanliga. Det är dessa båda
ämnen: hr Alkmans Wirsénartikel i synnerhet och Stockholmslitteratörerna
i allmänhet, som kittla upp honom, och naturligtvis är han förtörnad.
Litet ilska brukar ibland kunna sätta lif i tråkigt och banalt folk och
göra dem något mindre enformiga, så det kunde kanske ha sitt nöje att
befatta sig litet längre med Fyris. Men då det är att antaga, att om
* Under denna rubrik komma emellanåt att inrymmas kortare polemiker samt
påpekningar och belysningar af sådana företeelser, som vi icke ha lust att egna större
utförlighet.
** Legan tyckes dock mera bestå i djärfva förhoppningar om inflytande och
spridning än i något mera reelt understöd.
*** Hvar generation har sin unga docent, som äflas på sådant sätt, men sådant
steriliserar och nöter ut på längden och är kanske äfven tämligen otacksamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
