Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. I—XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
h^ärrau äÄ blommors fägring,
och hjälteståt:
har- förnimmas tandagnisslan,
bojors rassel, suck och gråt.
Trälarne:
Bojans klang är hvardagslåt,
men sjung och spela den ändå,,
under , det vårt herrskap sofver!
Blott ej väktärn vakna må!
II.
Vilda stormar i mitt hjärta
spränga mina läppars damm.
Tankeblixtar, pilsnabbt bjärta,
korsa själens mörka skam.
Blygselns lågor, harmens strömmar,
dåsighet af lätjans drömmar — 1
allt på harpan brusar fram.
Icke mina sånger stammat
ifrån nöjets öfverflöd;
kvinnokind för mig ej flammat,
ingen sötma lifvet bjöd.
Nej, de sprungit fram som bränder,
då tyrannens knutna händer
färgade min panna röd.
Ja, af tårar, blod och galla
föddes de i ondskans tid,
då jag såg min broder falla
för förtryck i ojämn strid;
då jag sväljde bittra gråten
i förtviflan, att despoten
kvalde oss och log därvid.
Föga roar Er den sagan:
Eder mening jag förstår,
att i trälens råa klagan
saknas konstens skönhetsspår;
att, fast sorger tiden prässa, .
skalden lyfta bör sin hjässa
upp mot sol och härlig vår.
Sannt kanske! Men mäktar själen,
upp mot himlen ta sin flykt,
då den arme, sjuke trälen
är af nattens mara tryckt?
Annat mäktar jag ej sjunga
än de kval, mitt bröst betunga.
Bår jag för att det är styggt?!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
