Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. I—XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
Såsom träl jag föddes
och. till träldöm nöddes.
Klang af järn, som svida,
var min vaggas sång.
Rostig kedjas läten
rasslade vid fjäten
både sent och tida
under lifvets gång.
Ungdomskraften tvinat;
hälsans safter sinat
Tidigt böjdes nacken
under järnhårdt ok;
och med ryggen bruten
ödmjukt kyssa knuten
tvangs jag, då i backen
bödelns hand mig vrok.
Feghet mig föröder,
ser jag bundna bröder,
ser jag klofvars spänne
pryda systrars arm.
Hvart jag än mig vände,
nesa och elände
prässät slafvens änne
ner med fruktlös harm.
Van vid ödets gissel
och vid bojans gnissel,
är jag hjälplöst fången,
slö och aldrig fri.
Om i hjärtats jämmer
jag min harpa stämmer,
ljuder blott i sången
bojans dofva skri.
Stundom dock mitt öga
fått i glans sig löga,
då till skog och vatten
jag mig sakta smög:
tycktes mig, att jorden
var en himmel vorden,
och att genom natten
frihetshymnen flög.’
Men i nästa stunden
var jag åter bunden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
