Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. I—XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
ocli i kretslopp åren
nesligt slås ihjäl.
Under oket böjda,
få vi oss ej fröjda
åt den nya våren.
Jag skall dö som träl.
Blodet redan svalnat,
och min hjässa kalnat.
Lifvets höst åt slafven
bjuder intet hopp.
Skrumpen varder handen;
pinsamt sarga banden.
Bojan snart i grafven
följer stelnad kropp.
IV.
Hafvet friska fläktar sänder,
svalkande med aftonbad,
och på månbelysta stränder
skälfver det i löf och blad.
Det är säfvens strån som gunga,
hviska underbara ljud.
Kör af trälar ;
Det är skuggorna som sjunga,
det är mystiskt andebud.
Jag förstår, hvad säfven susar;
jag kan tolka andars sång
och det sorl, som sakta brusar,
men som jublat högt en gång,
då det fanns i dessa lunder
än ett folk af frie män.
Kör af trälar :
Ack, det var i forna stunder,
det var länge, länge se’n.
Dritt vi då vår panna höjde;
jorden då vår egen var.
Dritt vi sådde, fritt vi plöjde,
och vi mäktade försvar.
Hjältemodigt krig vi förde
för vår ära, för vår härd.
Kör af trälar:
Ack, det är som om vi hörde
sagor från en annan värld,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
