Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Ännu ett stycke anti-teologi, af Allen Vannérus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730
fä veta om detta, än af lifvet själft? All transscendens är i denna,
punkt absolut öfverflödig.
Ännu en punkt må beröras, den om moraliteten betraktad från
kvantitativ synpunkt. Blir icke moralhandlingarnas frekvens och måttet af
sedlighet i världen större, om en allsmäktig gud antages alltjämt vara
närvarande och granska det hela med sina stränga ögon? Här ligger
— påstår man — all teologisk etiks ojämförliga öfverlägsenhet. Den icke
blott vill det goda, utan den har ock det effektiva receptet för det godas
realisation. Den, som tror att det blir mer moralitet i världen under
trycket af teologisk etik, än under den rent mänskliga etikens regim,
misstager sig dock, bländad af ett sken. Handlingarna blifva kanske
flere eller färre i ett teologiskt samhälle än i ett irreligiöst, styrdt af den
humana etiken, men antalet af värkligt moraliska handlingar är oberoende
af antydda motsats. En sådan handling är icke moralisk genom något
annat, än sitt eget innehåll. Dess yttre enlighet innebär, som redan
nämts, intet tillskott af moralitet. Om teologien tror, att teologisk etik
åstadkommer en kraftigare värkan än human, kan denna uppfattning
vara sann så till vida, att en större kvantitet ^»moralitet möjligen kan
åstadkommas genom den förra etiken. Jag kan handla annorlunda, om
jag tror pä gud, än om jag icke tror, men själfva den moraliska halten
hos mina handlingar är höjd öfver teismens och ateismens motsatser.
Moralens kvantitet beror icke af något annat än dess kvalitet och denna
beror endast af pligthandlingarna själfva, icke af den »motivförskjutning»,
som teologisk etik lätt medför.
Jag har tillåtit mig att i det föregående låta några tankar taga form,
hvilka kunna motivera ett anti-teologiskt ständpunkttagande. Afsigten
har egentligen vaiit att påvisa, att ett par af renlärighetsteologiens
grund-påståenden, dogmerna om bibeln och bekännelseskrifterna som de högsta
rättesnörena för människans kunskap och lif, äro allt annat än oantastliga,
hvarför den i hr Heümans föredrag rådande säkerheten — hvilken är
så hög, att nästan endast kyrkspiror från medeltiden kunna mäta sig
med densamma — måste anses vara anbragt på ett skäligen löjligt-skeft
sätt. Att mitt tal, granskadt från hans position, blir något annat, än
idel haltlöshet, tror jag naturligtvis icke ett ögonblick. Så mycket mindre,
som från denna de mänskliga kategorierna tyckas utgöra en
öfver-vunnen ståndpunkt. Hr Heüinan är nämligen redan därinne, vid själfva
nådastolen*. Där bedjer han nu. Och det är tro, hopp och kärlek.
Och ödmjukhetens och toleransens genier sväfva kring hans undergifna
hufvud. . „ „
Alten vannerus.
* Se föredraget, s. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
