Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Ännu en gång herr Wirsén, två svar, af Edv. Alkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738
personligheter och slagits pro domo blott i ordets allra enklaste
betydelse. Bevisen? — Ja, det tjenar till intet att anföra dem ännu en
gång, hvadan jag inskränker mig till att fråga: har den vittra
kämpe skölden ren, som den ena dagen på »idealets» och »det
heligastes» vägnar drager i korståg mot fiender, med hvilkas
uppenbara bundsförvandter han den nästa kan umgås och finna lifvet
gladt? Kan man icke möjligen utan alltför stort besvär nå djupet
af en öfvertygelse, som i olika sällskap råkar vara öfvertygad om
rena motsatser? Är det väl möjligt att känna respekt för styrkan
i en åsikt och därjämte applådera allehanda hugg af den, som
dubbat sig till dess riddare när man upptäcker, att åsikten efter
behof låter tumma sig, och att den bland främmande ser helt
annorlunda ut än bland kändt folk? Ja, jag frågar verkligen allt detta,
ehuru jag därigenom ingenting annat gör än upprepar det, som
var kärnan och summan i min förra artikel, ehuru man ej velat
låtsa därom.
Men låt oss ej blifva patetiska; det är egentligen onödigt, när
det gäller herr Wirsén. Hans kritiska person har lika många glada
sidor som hans poetiska person har ledsamma, och en humor, som
ej är mindre storartad därför att den är omedveten, brister fram,
när någon gång dessa båda personer mötas och blifva till en.
Nyligen har denna tväggenighet i genomskinligaste syfte förliknat sig
vid en fyrbåk. Kanhända ligger någon sanning i liknelsen, men i
så fall är fyren af en alldeles ny typ, som man skulle kunna
benämna den ambulatoriska. Vi bli troligen gladare af att tänka oss
denna typ än seglaren blir af att styra sin seglats efter den. För
öfrigt: mycket varder den förlåtet, som för en eller annan stund
kan komma människorna att glömma det som bekymrar dem. Och
hvem glömmer ej sina vedermödor, t. o. m. mödan att skrifva en
artikel eller två om herr Wirsén, när man ser honom för den
kanske femtionde och ändå icke sista gången uppföra det spektakel,
som heter: Martyrkronan eller på mitt hufvud skall hon sitta i
Och är det icke samme herr Wirsén, hvilken, om ej på vår
litteraturs, så åtminstone på en i bokhandeln förekommande
autografboks blad nedskrifvit de odödligt komiska raderna:
»Lägg i- min kista, när jag gått min kos,
Ett svärd, en lilja och passionens ros»?
Skrifver han ännu många rader som dessa, då kan han ju gerna
fortfara att, vore det så till domedag, ställa svenska diktare i
skamvrån och spela krona och klave om utländingar. Ty
därigenom taga, åtminstone på ett sätt, plus öch minus ut hvarandra,
och resultatet blir — 0.
Edv. Alkman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
