Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - En filharmonisk disharmoni, af —i —E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
lingar och följder af skadlig art falla de i tillämpliga delar under
det offentliga bedömandets domvärjo.
Det är ju många herrans år sedan skalden Vitalis besjöng
våra kära landsmäns sed att ingenting af vigt sig företaga, däraf
icke magen hade sin största fägnad. Hade han lefvat nu och
särskildt om han varit sångare, hade han säkert känt sig särskildt
manad att detaljera det därhän, att besjunga punschen såsom ett
oeftergifligt, ja hvarför inte rent af det allra viktigaste rekvisitum
för alla sångöfningars rätta bedrifvande, det må nu vara i ett
sällskap för »den sanna konstens höjande och framförande» eller bland
den ålderdomliga Fyrisstadens evigt ungdomliga sångarkretsar. Hur
skulle annars de sköna rösterna behålla sin friskhet eller den varma
konsthänförelsen bevara sin värme! Förvisa punschen helt och
hållet eller anslå däråt endast en minimal tid, och man skall då få
se, hur hela nöjet flyger sin kos för många konstvänner och
sällskapets trefnad och utveckling sättes på spel. »Hvar fan är punschen?
»Jag ser inte till punschen» — dessa dråpliga repliker från »Drilléns
operett» skulle nog då mången sångarbroder göra till uttryck för
sin saknad. Punschen under öfningarna och nachspielen efteråt lära
dock icke ha haft någon befrämjare eller intresserad deltagare i
filharmoniens dirigent, och hans hållning därvidlag har säkerligen icke
på längden stärkt, utan tvärtom försvagat hans position. Icke häller
har densamma förstärkts af allt naivt eller illvilligt tissel och tassel
inom både musikaliska och omusikaliska kretsar om, att det var
han och ingen annan som hade »dirigerat» hela tillställningen vid
och efter strejken mot Nordqvist och sedan gjort sin ordförande
från filharmonien till operachef. Sådant blir ju på längden icke så
behagligt för den upphöjde att höra utbasunas. Man kan vilja ha
nya favoriter eller ock inte anse sig längre ha någon anledning att
hålla skölden för en person, som har en massa motståndare. Det
kan ju komma det ena till det andra. Men huru som hälst: Herr
Hallén vardt »missliebig», och åtgärder vidtogos för att maka
undan honom.
Sällskapet kallas till enskildt sammanträde, hvarvid man
framlägger en hel mängd anklagelsepunkter mot dirigenten,, naturligtvis
utan att denne då eller senare får tillfälle att försvara sig. Man,
d. v. s. ordföranden, understödd af några herrar i styrelsen, lär då
ha målat ut, hurusom hans impopularitet skadat sällskapets
ekonomi, hvarjämte hans korta och tvära sätt förargat sällskapets aktiva
ledamöter (aj, aj, den punschen) etc. Slutet på visan blef:
sällskapets väl och ve sammanhängde med dirigentens aflägsnande.
Man framstälde därför genast proposition om val af ny anförare.
Öfverrumplingsförsöket strandade dock på de allvarliga protester,
som genast gjordes.
Emellertid beslöts att sällskapets framtida verksamhet skulle
dryftas på ett strax därpå följande allmännare möte. Vid detta
möte hade man förändrat taktiken därhän att spela på den strängen,
att herr Halléns befattning vid kungl. operan ej läte sig förenas
med hans kvarstående som dirigent vid filharmoniska sällskapet.
Därjämte passade man på vid detta möte och ändrade den
para
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
