Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - De Wittrockska leksaksbergen vid Bergielund, af Nertumnus. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75i
relse med det praktiska och förnuftiga sätt, hvarpå vederbörande i
Köpenhamn förstått att använda sina ekonomiska resurser och draga nytta
af de lokala förhållandena.
Flera af vårt lands främste hortikultörer ha ock beträffande dessa
stenhögar uttryckt den tanken, att en för trädgården farligare anläggning
hade icke gärna kunnat uttänkas, då dessa kolossala ihåliga
stenbyggnader måste anses bilda de yppersta tillhåll för råttor och sorkar, som, här
absolut oåtkomliga, kunna ostördt föröka sig och kanske på ett enda år
hinna tillfoga trädgårdens dyrbara träd och buskar oberäknelig skada.
Endast landsvägen åtskiljer detta kolossala Wittrockska råttbo från
fruktträden, som testator betraktade som trädgårdens viktigaste afdelning. Vid
experimentalfältets närliggande trädskolor ha under endast ett par af de
senaste åren jordråttorna förstört trädskoleprodukter för flera tusen kronors
värde, och där torde man nog ha anledning att betacka sig för
grannskapet och med en viss farhåga motse den betydande förstärkning, som
dessa skadedjur kunna förvänta från den nya råttafvelsanstalten.
Hela denna historia för ovilkorligen tanken på ett gammalt kändt
latinskt uttryck, dock med den förändring, att här är det bergen och
deras skapare som äro ridikyla, medan produkten af bergens födslovånda
förtjänar ett annat epitet.
Ur ästetisk synpunkt äro de delvis till höjden af trevåningshus
uppstaplade stenmassorna vid själfva ingången till trädgården sannerligen
ej mycket att skryta med. En mindre lämplig plats i trädgården kunde
icke heller gärna ha valts, då de bortskymma den vackra utsikten öfver
Brunnsviken, som just från stora inkörsvägen var en verklig ögonfägnad.
Men uppgiften är ju att »ackomodera naturen efter konsten», och det
märkes nog i mer än ett fall inom trädgården, exempelvis i det dubbelt
konstiga tilltaget att, ehuru en dam redan förut fanns gräfd för
vattenväxter, gräfva en ännu större för en betydande kostnad, fastän
trädgården besitter flera tusen fot sjö strand, utefter hvilken med ringa
kostnad nästan alla önskliga strand- och vattenväxter kunnat odlas. Men
det konstlade skall ju föredragas framför det naturliga, oberoende af alla
kostnader.
Allmänheten lefver måhända emellertid i den naiva tron, att efter
dessa dyrbara förarbeten man här en gång skall få se dessa Wittrockska
fjäll, dessa White Rocks, täckta med högfjällens flora, de egentligen under
namnet fjällväxter kända karaktäristiska växtformerna af låg sammantryckt
habitus med korta blomstänglar etc. Så kommer dock icke att ske.
Man kan exempelvis närmare betrakta de för flera år sedan till toppen
färdigplanterade »Klippbergen». Hvad finner man här? Jo, jämte
videbuskar och tallar, hvilkas kronor komma att inom få år helt och hållet
öfverskygga de krokanliknande fjälltopparna, ett antal vanliga bergväxter
och subalpina former, de flesta sådana som hos oss städse odlats i
trädgårdar på hvilken lokal som hälst. De egentliga typiska fjällväxterna
representeras åter af endast 4—5 arter. En mycket stor del af de
intressantaste och vackraste fjällväxterna uthärda icke vårt klimat och äro
långt kinkigare och dyrbarare att odla än tropikernas växtformer.
Åtskilliga låta visserligen odla sig, men af dessa försvinna många redan
efter ett eller ett par års kultur, andra förlora sitt karaktäristiska växtsätt
och bli högvuxna, storbladiga, förändra sin hårighet etc., hvadan utan allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
