Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Selma Lagerlöfs debut som dramatisk författarinna, af C. E. Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754
Selma Lagerlöfs debut som dramatisk
författarinna.
(Bref från Köpenhamn den i sept. 1895.)
Köpenhamn har i de^sa dagar upplefvat, hvad Stockholm ännu
icke har sett: fröken Selma Lagerlöfs debut som dramatisk författarinna.
Anledningen var också helt exceptionel: det var komitén för
»kvinno-utställningen», som hade anmodat fröken Lagerlöf att skrifva ettstycke
till dess föreställning.
Stycket kom och till en början satte det våra damer i förtviflan!
Det var genialiskt, rikt på stämning, men alldeles oformligt, skrifvet utan
minsta hänsyn till att det skulle framställas på en scen. Man hade
emellertid bedt om det, och man ville ju ofantligt gärna ha nordens
intressantaste författarinna med på programmet, som annars hade blifvit
mindre än tunt. Alltså tog fru Emma Gad ihop med att öfversätta det,
och Björn Björnson började att gno och arbeta med att forma till »en
teaterpjes» af denna jäsande och böljande poetiska lava, som hette
»St. Annæ kloster».
Resultatet blef nog så pass bra som det kunde bli! T va akter,
hvari oaktadt alla ansträngningar hopade sig alldeles för mycket innehåll
och som skulle ha verkat mindre tröttande, om den långa »förhistorien»,
i stället för att bli berättad, hade framstälts i några föregående akter.
Med andra ord: St. Annæ kloster kunde ha varit en effektfull
femakts-tragedi. Hvad man fick se var ett underligt förvirradt fragment, en
torso af ett drama.
Idén är märklig och originel. I det gamla förfallna St. Annæ
kloster har i två år lefvat en nunna, Eskelin(?), som hade kommit dit efter
det beryktade bröllopet i Risteröds kyrka. Det gick mycket
egendomligt till vid det bröllopet: två bröllopsskaror voro samtidigt på väg
till kyrkan; man hade druckit duktigt innan man gaf sig af hemifrån,
gossar och flickor voro så vilda och galna, som om de skulle gifta sig
allesammans. Utanför kyrkan stötte de båda skarorna ihop; på’båda
hållen ville man vara de första som kommo in och då uppstod en så
blodig tvist, att i ena skaran dräptes bruden och i den andra
brudgummen.
Men brud och brudgum, som voro vid lif, voro unga och
lidelsefulla, åsynen af blodsutgjutelsen hetsade upp deras sinlighet, och öfver
sina trolofvades lik gingo de som i ett rus fram till altaret och läto sig
vigas. Men under bröllopsnatten greps Eskelin af förfäran öfver sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
