Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid öfvergå till ett -intressantare och kanske än mer beklagansvärdt
föremål, direktör Fredrikson.
Stackars direktör F. För konstnären kan den lidna déconfituren
kännas svår nog. Men det är inte det värsta. Än en ganska afsevärd
tid bör han väl kunna hos publik och kritik få godkända och
prolon-gerade de växlar, han behöfver draga på minnet af det förträffliga han
fordomdags gjort som scenisk konstnär. Vår publik är ju ganska
minnesgod, och har den väl en gång som förträfflig i sin genre erkänt en person
— han må nu agera på teatern eller gyckla som kåsör med en för
tusende och första och dock ej sista gången omstufvad gatugammal
kvickhet — så kan samme gynnare lefva mycket länge på det. Men icke
befästes det redan maskstungna direktörsskapet genom sådana små otrefliga
malheurer som den nu ifrågavarande. De äro nog slut de sköna
dagarna, då man kunde sitta i den farliga konkurrentens salong och till
fingervisning för publikens omdöme uppföra en hel liten privatkomedi
genom att med ord och gester både latt tydbart och lätt hörbart
förkunna sin öfverlägsenhet öfver det naturligtvis i alla afseenden
underhaltiga, som på scenen presterades. Sådant går nog inte längre riktigt
bra för sig. Det fins en nemesis uti lifvet, äfven för kgl. dramatiska
teaterdirektörer gudskelof. Och den där sedvanliga kråmande
triumfatoriska promenaden middagstiden från teatern åt Allmänna tidningskontoret
och Hotell Rydberg till — en procedur, som kanske icke annoterats i
Lundins Nya Stockholm eller i hans kåserier, men ändock utgör ett lika
karaktäristiskt moment i det modärna hufvudstadslifvet som trots vaktparaden
eller söndagsfolkets- Kungsträdgårdsflan erande —, den kan icke göras
längre med den gamla segerstoltheten, makttryggheten och
påräknelig-heten af de mötandes beundran. Han torde nog själf känna med sig,
att väldet skakar i sina fogningar, oaktadt hans sista talangfullhet att till
teaterkassans fromma efter madame Sans-Géne-tiden stegra det
konstnärliga bytesvärdet af teaterns ordinarie prestationer, med en hel
tjugu-fem-öring. Den som är van att lugnt observera händelsernas utveckling
känner sig också alldeles förvissad om, att när till händelserna i våras
kommer sådant som detta nederlag, vi§sa vederbörande vid teatern snart
skola öfvergå från spekulationen i hausse till i baisse i fråga om de F-ska
direktörsaktierna.
Det är ett par omständigheter, som äro ganska betecknande såväl
för direktören som ordningen och situationen vid teatern. Som bekant
ledde vissa små kombinationer förlidet spelår till att den sceniske ledaren
och ene innehafvaren af Södra teatern, hr H. Christiernson, befans vara
den ende, som fullt passade till förste regissör vid Dr. teatern. Måhända
för att visa den kgl. teaterns kännedom om kungligt byråkratiska manér,
fann direktör Fredrikson nödigt att sörja för, att där kom att tillämpas,
den vackra seden inom högre ämbetsmannakretsar, att tillträdandet af en
ny högre tjänstebefattning bäst inledes med tjänstledighet för enskilda
angelägenheters vårdande. Därför just som hr Chr., hvilken lär börjat
uppbära lön redan den i juli, skulle bli i tillfälle att börja göra skfl för
pengarna och just som teaterns egentliga arbete skulle begynna, lät direktör
Fr. — i detta fall som rörande repertoar etc. utan att på minsta sätt
inhämta associationens mening — för sin nye regissör inträda en månads
permission, på det att — Södra teaterns sällskap måtte snart komma i ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
