Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar.
Det förefaller måhända litet konstigt, men verkliga förhållandet är
dock det, att den första och förherskande känslan jag erfar, när nu jag sätter
mig ned för att något redogöra för de stockholmska teaterföreteelserna
sedan senast, är bedröfvelse och medlidande. Och föremål härför är
dels min egen ringa person och dels Dramatiska teaterns ännuvarande,
på den svenska konstens och en viss bourgeois-societets himmel högt
strålande direktör. Anledningen åter är den representation, hvarmed
Dramatiska teatern helt nyligen tänkte afbryta sin långa
fjärdingsrepertoar-serie och öfvergå till en annan serie, eller de värdefulla nyheternas serie.
En hvar teaterhabitué känner mer än väl till, hurusom en première, den
må nu sedan slå illa eller väl ut, dock såsom sådan äger ett visst
nyhetens, okändhetens och förväntningsfullhetens behag, som kryddar
besöket och till viss grad är att taga med i räkningen som bidrag till
godt-görelsen för med teaterbesöket förbundet besvär, kostnad och eventuelt
nervnötande. Då bör det vara lätt att fatta mitt djupa svårmod vid
samvetsförebråelsen öfver att genom egen obetänksamhet ha gått miste om
det allra märkvärdigaste spektakel, Dramatiska teatern hittills antagligen
kunnat bjuda på, eller ett alldeles utomordentligt med hvisslingar och
hyssningar ackompagneradt fiasko af ett stycke, som tillhörde den genre,
teatern egentligen kultiverar och excellerar i, och i hvilket stycke af oss
alla så entusiastiskt adorerade konstnärssjälar som fru Hartmann och
hrr Fredrikson och Personne ombestyrde hufvudrollerna. Medgifvas måste
att den är att verkligt beklaga, som gått miste om något sådant.
Så kan man därtill alltid lägga det, att det skulle ha varit ganska
förnöjsamt att personligen förvissa sig om, i hvilka proportioner fiaskot är
att tillskrifva ett klumpigt och rått spel, en publiken hastigt påkommen
anständighetsifver eller en utvecklad förbättrad smak eller slutligen den
djupa missräkning, naiva mot direktören vänligt stämda sinnen
er-foro, de där hade invaggat sig i tron, att en af hr Fr. ledd teater skulle
ha någon som hälst allvarlig tanke på olägenheterna af en energisk
konkurrens och därför rustat sig att på ett konstnärligt och litterärt
värdigare sätt möta publiken med sitt första nya program.
Min ringa person är härmed ur sagan, och jag skall helt privatim
söka hämta mig från sorgen och saknaden efter premièren med »Lilla
markisinnan», ehuru jag naturligtvis sent öfvervinner smärtan att specielt
icke ha fått skåda hr Fredriksons kvasi-trubadurlockar eller hvad det nu
var för sorts märkvärdiga, karaktärsskapande lockar. Nu må vi
emeller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
