Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Tio år i exil, en ouverture, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tio år i exil.
(En* ouverture.)
Af Ola Hansson.
Deras hus låg vid stora landsvägen, strax i begynnelsen af byn
och ännu helt ensamt för sig. Från den lilla trädgården på baksidan
förde en öppning i hagtornshäcken och några slitna trappstenar ned till
grannens; och därbakom sänkte det sig med träddungar och äng hastigt
ned mot den lilla insjön. På andra sidan om denna steg landet ännu
mera brant och högt uppåt; och i silhouett mot töckengrå luft eller
klarblå himmel sköt upp ur gruppen af uråldriga träd den gamla och
historiskt minnesvärda Sölleröds kyrka med hvitkalkadt torn och
tegelröda trappgaflar. När Truls passerat byn och gått rundt om sjöändan
och klättrat uppför de hundrataliga trappstegen af träribbor och vikit
om hörnet af gästgifvaregården, där ännu enligt gammal tradition månget
bröllop firades af det fina Köpenhamn, och lemnat den bruna
ankdammen bakom sig och skridit förbi den långa öde
envåningsslotts-bygnaden från förra århundradet, och så steg vidare uppåt genom den
alltför uthuggna skogsparken med dess slingrande gångstigar mellan
sammanvuxet snår och ensliga gamla bokar, — då kunde han på denna
sin vanliga förmiddagstur däruppe från åsens högsta trädglesa kam se
Sundet strimma fram långt borta öfver själlandska skogsbälten med
Eremitagets hvita byggnad uppe i en horisont, — se Sundet strimma
blått med hvita segel och långa svarta ångareskrof — samt därbakom
än yttermera, i luftklara senhöst- och vinterdagar, i en otydlig
dim-kontur, hvilken hans alltjemt färgstarka hemlandsdrömmeri skärpte,
kusten af Skåne . . .
Och när så stämningen inom honom slocknade och kustkonturen
därute i fjärran blef till en vanlig grå linie och Truls fortsatte sin
af-brutna vandring, tog han vägen åt andra hållet. Det bar utför genom
skog af höstlig bok och mörkgrön gran, med vedfamnar uppstaplade
långs vägsidorna, förbi ett ensamt liggande skogvaktarhus med täppa
bakom och stenbro framför, å hvilken stora och små hundar tumlade
sig, samt ned i en lång, smal, grön, med brokig blandskog kantad ådal,
i hvilken århundradens sommarminnen tycktes ha dröjt sig kvar såsom
ett enda samladt höstvemod. Och han kom ut på öppna slätten, där
några plogspann allena bröto enformigheten, medan de långsamt rörde
sig hän öfver marken, hälften ännu stubbåker, hälften redan svarta,
glänsande jordkokor, och där kråkorna kraxade i stillheten, och bakom
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
