Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Tio år i exil, en ouverture, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7^2
hvilken skogen stod som en violett rök. Och han nådde skogsbrynet
och skred fram genom själfva djupa skogen, å stora körvägar och små
sidogångar, förbi svarta dammar och hvita öde sommarhus, — tills han
åter befann sig på breda landsvägen, den gamla »Kungsvägen» med
dess jättepopplar, och den lilla byn-skymtade fram igen nedanför backen,
och han slutligen stannade framför ett lågt hus med halmtak och små
fönster, och öppnade en grön trädgårdsgrind, — och ett väntande
ansikte gärna höll utkik efter honom bakom rutan, ifall icke tilläfventyrs
dess egarinna gått vid hans sida på hela denna morgontur.
Han går kring knuten och träder in köksvägen, — annan
ingång fins det ej, ty den delen af huset, som de bebo, är en tillbyggnad
för sommarbruk för feriegäster från Köpenhamn och gafveldörren har
måst läsas till med dubbeldörrar och fyllnad emellan och tyg fastspikadt
tör alla fogningar och ett stort tjockt draperi för innantill, nu sedan
soldagarne tagit slut och efterhösten kommit och man måste förlita sig
på ugnsvärmen. Vid spiseln står madam Ryssel, värdinnan, gumman
med den guldstickade hufvan kring det rödletta ansiktet, hvilket de sett
sitta inne bakom det smårutiga fönstret, den dag de gått ut på måfå i
trakten för att hyra; och Truls har på förnimmelsen, när han hör hur
hela spiseln står och fräser, att den gör det i förargelsen öfver att han
försinkat sig och icke hållit mattiden inne. Och när han kommer in i
det långa, smala förrummet, hvilket tjenstgör som matsal, skiner också
mycket riktigt lunchbordet emot honom så ordnadt och fullsatt, som det
endast kan göra, när det redan länge stått så och väntat på en; och
hans hustru står också redan där vid sin stol och ler; och madam
Ryssel är i hack och häl efter med ett bekymradt ansikte öfver en
rykande karott.
Madam Ryssel har i yngre dagar varit gilleskock på ortens
herre-gårdar; och hennes konst har till och med vuxit till sig i teknisk
säkerhet med åren. Det är en kost utan fruktan och tadel, hvilken
alldeles inte behöfver skämmas för de viner, som skina rödt och gult
inne i karafferna mellan matservisen och som Truls låtit komma från
sina gamla ställen i Kongens By.
Han skänker i åt sig en sup Lysholmen till första smörgåsen,
unnar sig ett glas Bordeaux till frukostbiffen, — och låter ibland med
osäker samvetsfrid tungan genomlöpa smakskalan vidare, medels en tår
sherry till osten och en blygsam konjak till en liten kopp starkt kaffe.
Med osäker samvetsfrid — han känner något stumt i sin omedelbaraste
närhet; men då slår han upp ögonen med ett lättsinnigt glimt i blicken,
och möter ett fullt skratt.
»Å skräp», säger han och tar till glaset, »man är inte nygift mer
än en gång i lifvet. Skål!»
Det gamla gardeslättsinnet hänger ännu i som synden. Och en
ny lycka har kommit till, — värme för människan, rumvidd och
resonans för anden, — hus att bo i och en värld att verka i. Och så
har det till på köpet börjat samla sig i hans plånbok större sedlar med
Germania på och ännu andra af underligt utseende, — tyska mark
och österrikiska gulden.
Siestan efter frukosten hålles i stora rummet, det andra af
lägenhetens tvänne rum samt utgörande den tillbygda delen af det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
