Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Friedrich Engels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu slumrande tendenser kunde icke finna någon fastare imposantare
och om sitt mål mer medvetet uttryck än i detta dokument. Den som
uppfattar historiska företeelser endast som individuella — en uppfattning
som nu för tiden är ju mycket utbredd — måste stå rådlös inför det
faktum, att tvänne unga okända tyskar på en tid, då den tyska
socialdemokratien ännu icke var född, kunde föra sådant språk. Voro de
dårhushjon? Man skulle otvifvelaktigt benämna dem så, om icke de
hade haft på sin sida den framgång, att deras manifest, öfversatt på
alla den gamla och nya världens språk, nu räknas bland jordens mest
lästa böcker och för millioner människor blifvit ett formligt evangelium.
Man måste således väl antaga, att de voro för mer än blott intressanta
individualiteter, att de icke hafva gjort tiden, utan tiden dem, att det
var de för ett halft århundrade sedan ännu osynliga drifkrafterna i den
nyare samhällsutvecklingen, som ödesdigert förkunnade sig genom dessa
homines novi.
För sådana personligheters historiska betydelse finnes för
närvarande ännu icke den rätta måttstocken. Vi äro vana att skilja den
politiska historien från kulturhistorien, på ena sidan inrangeras
statskonstens och krigets män, på den andra vetenskapernas och de sköna
konsternas. Men för personer, som på samma gång tillhöra vetenskapen
och politiken och i båda riktningarna äro pådrifvande och ledande
krafter, ha vi ännu ingen etikett och intet inrangeringsskema. Vi äro
endast förtrogna med en lärdom, som talar från katedern och vänder
sig till fackvärlden, liksom med en politik, som affattar noter i statskanslier
eller häller tal inför representationer. Men en lärdom, som på samma
gång är politik, som verkar hvarken akademiskt eller parlamentariskt,
som utan att ega en officiel makttitel sätter millioner människor i rörelse,
som utan att afvakta ett hundraårigt populariseringsarbete omedelbart
tränger in i samtidens lif, en filosofi som bestiger tribunen, en revolution
som i stället för att plundra arsenaler gör excerpter ur biblioteken —
det är fullständigt moderna företeelser utan exempel i historien och
därför ännu icke historiskt fattbara för ett slägte som endast tänker med
analogislut. Först när den moderna arbetarrörelsen fört till
samhälls-och väl äfven till statsrättsliga nybildningar och när då till det oerhörda
offentliga historiska materialet, som föreligger i skrifter, tal, kongress- och
rättegångsprotokoll, kommer det icke mindre rikhaltiga, som består af
anteckningar om förtroliga rådslag, af den forna Internationalens protokoll,
af Marx’ och Engels’ brefväxling med hvarandra och med ledarne för
rörelsen i alla kulturländer: först då skall man kunna bilda sig ett
noggrant begrepp om dessa mäns verksamhet och deras historiska roll.
Och det är mycket sannolikt, att deras namn då skola stå i det
historiska intressets förgrund, medan månget namn, som kulten af titlar och
framgångar nu nämner med vördnad, torde vara begrafvet i arkivens
damm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
