Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Friedrich Engels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
talare voro de allesammans; men hvar och en af dem egnade det
huf-vudsakliga af sitt väsende dock endast åt en af de trenne strömmar,
hvari arbetarrörelsen fördelar sig: vetenskap, journalistik, agitation. Engels
egde icke den fasta genomträngande, förskräckliga flit, den för ingen
detalj skyggande ihärdighet i sökande, den hårdnackade, en tanke ända
till dess sista rotskott fullföljande logik, som voro egendomliga för hans
vän Marx; och han egde icke samma sjudande, öfversvallande lidelse,
samma fröjd öfver ordens fulltoniga klang och öfver en bländande,
gnistrande stil, samma dånande genljudande, själ imedvetna, mer
öfverraskande än öfvertygande, med storm betvingande och af segern på
förhand med fåfänga njutande retorik, som utmärkte den store folktalaren
Lassalle. Men han egde i stället ett sinnets underbara lugn och klarhet,
en minnets ordning och öfverskådlighet, som städse försåg honom med
de lämpligaste argument för hvarje påstående, ett väl disciplineradt och
genombildadt språk, som för hvarje tankenyans gaf honom det mest
träffande ordet — kortligen, han egde allt hvad som gör en stor
publicist. Det fins få tyska skriftställare som skrifvit lika koncist och därjämte
lika begripligt, lika innehållsrikt och därjämte lika populärt som Engels.
Hans stil är den korrektaste man kan tänka sig icke i skolmässig
bemärkelse, men i logisk. Uttrycket sammanfaller städse med saken.
I att lättfattligt utveckla ett svårt problem, att utreda och klargöra på
ett par rader en lång och invecklad utvecklingsgång, att bland en massa
detaljer finna och framdraga den historiska träden, att stryka bort alla
bisaker och koncentrera uppmärksamheten på den afgörarde punkten,
däri var han en mästare. Man läse hans lilla skrift: »Socialismens
utveckling från utopi till vetenskap». Den är helt enkelt klassisk, det
ojämförligt bästa som skrifvits i det ämnet. Man tar den tviflande i sin
hand, då man pä dess fä blad endast väntar finna några ytliga
upplysningar, och lägger den förvånad ifrän sig, ty aldrig har med fä ord
mera sagts. Den är rent af oumbärlig för att förstå den nyare tidens
historia.
Det är sant, att Engels lärt ganska mycket af Marx, men lika
visst är, att hans råd och medarbetarskap voro af högsta värde för
Marx. Innerligheten i deras samverkan, deras inbördes förstående och
kompletterande af hvarandra från den tidigaste mannaålder, deras andliga
brödraskap visar sig klarast i »Det kommunistiska manifestet,» som de
författade pä uppdrag af det internationella kommunistiska förbundet,
en förelöpare till den tjugu är senare uppkommande Internationalen,
och hvilket manifest utkom strax före utbrottet af 1848 års stora
stormar. Häri visar sig Marx’ och Engels’ egendomligheter ända till
oupp-löslighet sammansmälta. Sannolikt gjorde den förre utkastet, som den
senare omredigerade. Men i hvarje sats är något af den ene och af
den andre och allt af båda. Det är en fruktansvärd skrift. Ingen
anarkistisk bloddrypande fras kan göra endast hälften så eftertrycklig
verkan som den lugna tonen och den nyktra bevisföringen. En iskall
fanatism leder där en stälhvass logik. Äfven de, som ännu för en half
människoålder sedan hånfullt ryckte på axeln åt denna sällsamma skrift
och dess unga författare, måste väl numera erkänna, att det var ett
stycke världshistoria, icke en skrifven, men lefvande historia, ett stycke
revolution. De i det moderna samhällets revolutionära lägre lager dä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
