Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Två böcker af Ola Hansson - I. Resan hem, anm. af Axel Wallengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
804
Förhållandet mellan Skåne och Stockholm tarfvar för öfrigt sitt
eget kapitel*. Skåne och Stockholm komma emellertid ingalunda
hvar-andra närmare genom Ola Hanssons »Resan hem». Detta af två
anledningar.
\ Först och främst — för att gå från det yttre till det inre — ger
Ola Hansson i språkligt hänseende stockholmskritiken anledning att
härvidlag med ganska stort berättigande påstå, att skånska författare icke
äro nog omsorgsfulla purister, när det gäller att skrifva riks-svenska.
»Resan hem» företer en massa dels skånska, dels danska och medelbart
tyska språkvändningar. »Långt om länge» (sid. 23) är dansk-skånska,
»gifva värd på sin hybel» (sid. 3) är en absolut danism, »innestå för»
(sid. 109) är en germanism, och »förgrämd» (sid. 77) är endast en
öfversättning af det dansk-norska »forgræmmet». Dylika språkliga
oegent-ligheter skulle jag kunna uppräkna i tjogvis, och det är ledsamt att tänka
sig, att de måste bero på rent slarf, plus ett genom den långa »exilen»
skönjbarligen försvagadt språköra.
Den andra anledningen till att antaga det missförhållandet mellan
Stockholm och Skåne skall bli ännu större genom »Resan hem», är att
författaren dels alltför ensidigt framhåller Skåne på de andra
landsdelar-nes bekostnad, dels att han allt för genomskinligt angriper sina
personliga vederdelomän utom Skåne — hoc est: i Stockholm.
Låt vara att hämnden är ljuf! Den bör dock njutas med måtta.
Äfven om Ola Hansson har rätt i sin uppfattning af att hafva blifvit
illa behandlad från vissa håll — hvilket jag är mycket starkt böjd att
tro — så bör dock en viss naturlig blygsamhet hindra en från att själj
fläta martyrkronan kring sitt änne. »Resan hem» är i detta hänseende
en bok med »nyckel». Hvem kan väl sväfva i villrådighet om att med
bokens »Truls» menas författaren själf? Eller att hr »Cohn» är Oscar
Levertin, »Grezelius» hr Gustaf af Geijerstam, »hr Berglund» hr Thor
Hedberg, »Ringstedt» en känd man af pennan?
Denna » nyckel »^karaktär hos boken är ock i mitt tycke dess
svagaste och mest sårbara sida. Detta i all synnerhet då »nyckeln» öppnar
dörrarne till en hel del personliga och privata förhållanden, hvilka
sannolikt nog aldrig skulle ha uppstått, om de resp, parterna haft aning
om att en vacker dag i lefvande lif få skyldra i alla sitt lefvernes
skröpliga och goda egenskaper. Jag misstänker att såväl »Bengt» som »Clara»,
i fall, de hade varit mqdvetna om den fotograferingsfara, i hvilken de
sväfvade, aldrig skulle låtit »Truls» betrakta dem på så nära håll.
Att skrifva böcker med »nyckel» till är för öfrigt en mycket vansklig
sak, som i mitt tycke är »ad observandum, sed non imitandum». Ett
litterärt arbete blir därigenom ett sjukligt mellanting mellan dikt och
memoir. Lika gärna som jag läser Strindbergs »I hafsbandet», lika
* Såsom i sin mån belysande detta förhållande, kan jag icke underlåta att
framhålla det hr Edv. Alkman i sin, för öfrigt mycket intressanta och sakrikt dräpande
essay om »Herr Wirsen», icKe upptager en enda af Skånes rörfattare bland dem, som
af C. D. W. klandrats. Detta är ett besynnerligt förtigande, ty A. U. Bååth, Ola Hansson,
Ernst Ahlgren, Emil Kléen och Axel Lundegård hafva vid skilda tillfällen varit utsatta
för C. D. W:s »kritiska» skärskådande. Hvad anledningen till hr Edv. Alkmans
mystiska tystnad beträffande dessa fall angår, har jag hört en åsigt uttalas, som jag
öfverlemnar åt honom själf att gissa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
