Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Från Helsingfors, af F—ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
823
Det är visserligen själfupphållelsedriften, som dikterar det svenska partiets
konservativa hållning i denna fråga, men i detta fall är denna
ståndpunkt så naturlig och i betraktande af alla konsekvenser berättigad, att
partiet näppeligen ens kan förebrås för egoism. — En senaste vår
iscensatt stor kommunalstämma i hufvudstaden, hvilken gick af stapeln med
stort maskineri, gaf till utslag en afgjord öfvervikt både numerisk och
verklig för bibehållandet af status quo (25 rösters maximum). Äfven i
landsortsstäderna ha de fenomanska intrigerna haft endast ringa
framgång. Till detta kommer att det finska lägret i denna fråga är deladt;
de gamla önska 10 röster som maximum, under det att
ungfenoma-nerna, med sitt organ Päivälehti i spetsen, plädera för »en man, en röst»,
hvilket är tidsenligare och dessutom låter mycket vackrare. Då det slagit
slint kommunalvägen, tänker man nu på regeringsvägen, »den breda
vägen», för att förmå regeringen att till stundande landtdag komma fram
med en proposition i ämnet. Men antagligen blir det fiasko äfven 1897.
En annan fråga för dagen, dock af mer lidelsefri art, är den om
Finlands färger. Som kändt ha vi gemensam handelsflagg med
Ryssland. I början af 1860-talet, då Finlands politiska pånyttfödelse
inträffade och vårt konstitutionella statsskick uppväcktes, uppstod äfven tanken
på en särskild finsk flagg. En sådan komponerades äfven och gick under
namn af Dagbladsflaggan. Den var för resten otäckt ful och gick
endast en liten tid. Det politiskt mindre välbetänkta i denna reform
tänkte ingen den tiden på, hvarken i Ryssland eller här, fastän sedan,
nu trettio år efteråt, då hela flaggfrågan längesedan är glömd, den ryska
pressen bland andra »separatistiska» bevis framdragit äfven denna sak.
Nu gäller det dock icke flaggan såsom sådan, utan landsfärgerna.
Finlands rätta färger ha, eget nog, ända tills i år icke beaktats.
I enlighet med hvad fallet är i nästan alla stater, är det statsvapnets
hufvudfärger som äfven bestämma landsfärgerna. Såsom ett ord i sinom
tid påpekade vår statsarkivarie i våras detta förhållande. Och då vi
ända från Johan IH:s tid äga ett särskildt statsvapen, konfirmeradt
dessutom 1809, så är det .gifvet att med detta landsfärgerna icke borde vai a
omtvistbara. Finlands vapen visar ett lejon i guld på rödt fält. Rödt
och gult äro således Finlands rätta färger. — Det förgick icke heller
lång tid, innan vid fester och andra tillfällen dessa färger kommo i bruk.
Vid en stor folkfest i somras, där antalet deltagare var öfver 15,000,
sågos allmänt band, skärp och t. o. m. fanor i de nya färgerna, och
hvart man än vänder sig nu på våra gator, ser man skyltar i gult och
rödt. — Detta har emellertid äfven väckt opposition, och det från ett
oväntadt håll, nämligen från vår åldrige skald Zachris Topelius. Det
kan visserligen icke nekas, att blått och hvitt ofta användts och haft en
viss häfd. Dessa färger ha gält som de »Topeliuska färgerna» och torde
leda sitt ursprung från någon dikt af honom, där han talar om dessa
färger såsom symboler för »våra vintrars snö och våra somrars sjö».
Understödd af ett par äldre meningsfränder har han i dessa dagar dragit
blankt för »de gamla färgerna». Det har om denna sak polemiserats
rätt skarpt, men någon >bildstrid» blir det väl näppeligen af, och redan
faller utslaget, såsom det vill synas, afgjordt till förmån för det historiskt
och heraldiskt riktiga. Om ni i Sverge vid något tillfälle viljen utmärka
oss finnar i färger, så är det således rödt och gult ni bören välja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
