Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - De Wittrockska leksaksbergen vid Bergielund, af Vertumnus. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
826
Men förfäras ej, du lilla hop! Till dem sällar sig som hjälparen
n:o 2 uti trångmälet den unge man, som i Svenska Dagbladet skall vara
kvick under den osvenska signaturen Leon och uti en Malmötidning som
flanör». Men som en annan medarbetare af denna tidskrift lär på
annat ställe i detta häfte ha något att säga honom, så konstatera vi
endast hans nit för den goda professorliga saken.
Onekligen är det högst manhaftiga och ståtliga och med
sakkunskap utrustade journalistiska hjälptrupper, hr professorn lyckats vinna i
sin tjänst, och det är verkligen att beklaga, att de inledda
alliansunderhandlingarna med en stockholmsk enligt en motståndares uppfattning i
viss mening under naturvetenskapen sorterande veckotidning strandade.
Det hade eljest blifvit en lika nätt som fullständig samling.
Vid första anblicken röjer sig emellertid en rätt stor skilnad mellan
den W:ska och den N:ska försvarsartikeln. Professor W. tillgriper
för-tigandets och ordknapphetens försiktiga taktik; han säger icke mer än
hvad han är nödd och tvungen till. Hr J. N. N. däremot orerar vidt
och bredt, tar munnen full med sakkunskap, detaljerade uppgifter och
tvärsäkra påståenden. Denna olikhet är ju lätt att begripa. Den förre
har ju alltid en viss auktoritet, som kan sättas på spel. Hvad hr W.
säger under eget namn på tryck, måste han stå för. Om och när så
behöfves, kan åter hr J. N. N. ledigt desavoueras. Pratar han bredvid
munnen, nä än se’n, det kan ju förklaras beroende på hafsighet eller en
oförmåga å la K. R. att korrekt uppfatta och återge inhämtade
upplysningar, och för en sådan sak kan ju inte rättvisligen den bergianske
professorn ställas till ansvar. Men under. tiden kan ju det vidlyftiga
tvärsäkra pratet göra godt på något håll och dupera några. Så har man
antagligen resonnerat uti högkvarteret.
Lustigt är det emellertid att sammanställa uppgifterna och
utredningarna, som komma från dessa båda håll, och se huru de litet
emellanåt tala mot hvarandra, att icke säga slå hvarandra på munnen. Det
är inte alltid så klokt att tala med två tungor eller att begagna sig af
fonografer för att få fram hvad man vill ha ut.
Ville man systematisera, så kunde man inrangera de Wittrockska
herrarnas försvarsargument under följande tre hufvudmetoder:
1) Låtom oss krypa’ bakom Vetenskapsakademiens breda rygg.
Akademien är tanken och viljan, professor W. endast det blindt lydiga
verktyget. Tänk då så oerhördt och upprörande det är att angripa en
hel vetenskaplig institution. Klubbom ned de djärfve.
2) Idislom, att prof. W. klandras därför, att han inte vill göra
Bergianska trädgården till en förlustelseanstalt med smörgås-’ och
ölserveringar — detta senare en »kvickhet» af hr J. N. N.
3) Kommen väl ihåg att vända och vränga på följande: allt hvad
som har gjorts, specielt om det står i samband med berganläggningarna,
har åstadkommits gratis eller åtminstone för snart sagdt inga kostnader,
medan åter allt, som icke gjorts, t. ex. växthus, vattenledning, som St.
Dbl. och N. R. önska, kräfver så ofantligt mycket pengar, att anstalten
inte ens har råd att afsätta medel för ändamålet.
På samma gång vederbörande ställa sig dessa taktiska regler till
efterrättelse, genera de sig emellertid icke häller att esomoftast draga be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
