Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - På redaktionens bord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
836
På redaktionens bord,
1.
Hr Hjalmar Söderbergs debutarbete, berättelsen Hörvillelser —
Stockholm, Albert Bonniers förlag — ordet debut är måhända
oegentligt, då ju förf, redan gjort sig fördelaktigt känd på novellistikens
område — lider af det generella felet, att dess hufvudpersoner såväl som
dess ämne äro allt för obetydliga för att väcka något djupare intresse
hos läsaren. Om en medicinare går och förför ett par unga flickor,
suddar och förfalskar ett papper för att skaffa sig pengar samt slutar
med att göra ett misslyckadt själfmordsförsök — nåja, det är ju sorgligt
nog för den unge mannens anförvandter och bekanta, men oss andra
lämnar hela historien tämligen oberörda.
Det är skada, att hr Söderberg kastat bort sin, som det vill synas,
otvetydigt markerade berättaretalang på ett dylikt allfarsvägsmotiv. I
annat fall skulle säkert hans bok blifvit en värdefull insats i vår
skönlitteratur. Ty han skildrar raskt och målande, i en stil, som kanhända här
och hvar är allt för knapp, men oftas lyckas träffa det rätta uttrycket; han
äger vidare en viss humor, som stänkvis glimtar fram med en tillsats
af torr ironi — kort sagdt: hans novellistiska begåfning är omisskänlig.
Må man nu hoppas, att hans nästa framträdande sker mot bakgrunden
af ett fylligare, djupare motiv än hvad denna gång var fallet.
Pelle, en idyll af Gustaf Janson — Stockholm, Wahlström &
Widstrand — har ett visst slägttycke med hr Nordensvans dråpliga
»Figge»-figur, utan att dock egentligen verka som efterklang af denna. På samma
gäng är den ock i teckningen betydligt underlägsen densamma, om äfven
boken innehåller några roliga och lustigt berättade episoder.
Pelle är en glad själ, hvars konversationsförmåga tyckes vara
outtömlig, han pladdrar och pratar för tvä — men uppriktigt sagdt, synes
han ha föga inombords och i hvad fall som helst lämnar förf, oss i
beklaglig okunnighet därom. Berättelsen är framför allt sorgligt ytlig —
och denna dess brist kan ingen jargon öfverskyla.
Af ett helt annat virke äro de typer hr Thore Blanche tecknar i
sina f igurer och bilder ur Sfockholmslifoeb. Här finner man
människor, som man känner igen från det dagliga lifvet rundtomkring en,
folk, som man mött på gatorna eller snuddat förbi i kaféet mer än en
gång. Hr Blanche har en utpräglad förmåga att individualisera sina
personer, att teckna dem med drag, som fastna i minnet — en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
