Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - På redaktionens bord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839
stora s. k. bildade allmänhetens smak, och man bör hoppas, att samma
allmänhet skall visa sig värd denna goda tanke och egna arbetet det
understöd, det i alla afseenden så väl förtjänar. Särskildt skulle jag nu
vilja prisa förläggaren för den anordning, att texten skall skrifvas af hr
Georg Nordensvan, en af de få, som kunna skrifva ett sådant arbete som
detta, på samma gång elegant, underhållande och sakrikt.
Per Hallström, En gammal historia.
Fransk^ noveller, svensk tolkning af A. L—n. Med förord af
Oscar Levertin.
William Norrie, En -Eøsgænger. (Kbhvn, Gyldendalske Forlag.)
Vi återkomma till samtliga dessa, men kunna som gamla bibliofiler
icke återhålla vår entusiasm öfver den fina och smakfulla utstyrsel, hvari
särskildt de båda förstnämda framträda. De äro utkomna på Wahlström
& Widstrands förlag, och såsom andra af årets nyheter visa, lägga dessa
förläggare sig på ett i hög grad erkännansvärdt sätt vinn om att i hvad
på dem ankommer hos allmänheten kultivera en förfinad smak.
Johannes Svanberg, »Anteckningar om Vasateatern 1886—95». Många teatrar
har Stockholm, men numera ingen enda operett-teater; det är ovilkorligen ett
fattigdoms-bevis, ty operettgenren må ha sina sidor, men om man vill vara uppriktig och icke
dumt högfärdig, måste man erkänna, att en förträfflig operett-teater är en god och för
en stor stad behöflig sak. Herr Johannes Svanberg har utgifvit ofvanstående lilla, om
stort intresse och sam lar färdighet vittnande monografi om vår tillsvidare sista
operettteater, som kanske icke alltid tillfredsstälde de berättigade fordringarna, men dock ofta
gjorde det. Monografien är i sitt slag mycket förtjänstfull, korrekt och fullständig och
bör observeras och köpas af teatervänner och teaterfolk. Intresserade få däri bland
annat äfven upplysning om ett flertal af svenska aktörers och aktrisers födelseår och
födelsedagar. Tillika utgör denna monografi en ny förnimmelse om att hr Svanberg
antagligen vore den rätte mannen att ombesörja fortsättningen till Dahlgrens
teateranteckningar, ett arbete till hvars bekostande både de kgl. teatrarna och Gustaf HI:s
akademiska skapelse ha råd och en viss plikt att kraftigt bidraga.
Andrieux, »Ställningar och tillställningar, stor specialutställning för Malmö och
södra Sverige» är en just när detta ark iordninggöres oss tillhandakommen rask och
pigg skildring af skånska förhållanden. Den intresserar naturligtvis mest dem som bygga
och bo i konungariket Skåne, men äfven vi uppsvenskar kunna med nöje och
behållning läsa densamma. Den berör ju ock bl. a. sådana notabiliteter som hrr Herslow,
Ola Andersson, Dieden, Peter Olsson, boktryckaren C. A. Andersson m. fl.
Thure Sätlberg visar i sin nya bok »Vid aftonvardsdags» på det hela taget
samma goda egenskaper, som utmärkte hans förra året utgifna »Vid aftonbrasan», d. v. s.
en förträfflig observationsförmåga, en humor som kan vara frisk och manlig, utan att
bli Sigurdskt rå, en känslighet, som håller sig fri från förkonstlad sentimentalitet.
Max O’Rell. nFirman John Bult och dess stora filialer» är en rese- eller
kulturskildring, som är både lättläst, underhållande och intressant. Förkortningar här och
hvar samt kanske en något smidigare öfversättning skulle dock ha låtit dessa goda
egenskaper ännu klarare framträda, men- det är i alla fall en bekantskap, mycket värd att göra.
Henry Greville, »Snaror», Le Valeur, »Det hemliga brödraskapet» och Hedley
Richards, »Familjen Omerodes hemlighet» äro öfversättningar, som ha platt intet med
verklig litteratur att skaffa, men som inom sin genre i ganska hög grad besitta sådana
ingredienser, som, hopsatta på detta sätt, böra tillförsäkra dem en stor, gifven publik.
Äfven den, som icke tillhör denna publik, men råkar läsa dem, kan icke neka till, att
de äro i viss mening spännande. Öfversättningen af Familjen Omerodes hemlighet
förefaller vid flyktig genomläsning tämlig tafatt, medan den af Det hemliga
brödraskapet» åter synes ledig och god.
H. S. Merriman, »Unge Mistley»; Ossip Schubin, Missljud samt
pojk-böckerna »På krigs- och späjarstråt» af G. A. Henty och Vid indiangränsen af I!’.
O. Stoddard äro nyutkomna och genomläsningen ej ännu medhunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
