Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
844
hvad tänkarn vet, hvad skalden skönast drömmer,
allt som af mänskofantasien spanas
och som blott dunkelt sias eller anas.
Men öfver dessa världars rika skara
en annan finns, dit endast längtan tränger,
ett Något, som för andens blick sig stänger;
för hvilket rum och tider äro bara
en slöja kring en rymd, som evigt glänser;
ett Något, som i hvarje väsen röres;
där stoft ej finns, där anden ej har gränser;
ett ofattbart, som i hvar stämma höres;
för hvilket ingen jordisk måttstock räcker:
och till hvars djup ej ens vår tro sig sträcker;
som ej förtäres utaf rost och damm;
en gudakraft af evigt sprungen fram;
om hvilket inga grubblerier båta,
och som vi kalla evighetens gåta,
Platt intet veta vi, vi känna bara,
att detta Något är och måste vara
förutom denna tid och detta rum,
och att den värld, vi känna eller tänka,
är obetydlig, arm och matt och stum
emot de världar, som där uppe blänka.
Men fast jag genom dessa stjärnors mur
var stängd från lifvets källa och natur,
jag värmdes mer däraf än af den skrud,
hvari braminéh hycklande sig sirar,
och som han svept kring sina dogmers gud —
den religionens kåpa, som man virar
kring oket, öfver trälens nacke lagdt,
att trygga våra herrars ro allena.
Långt bättre då att uti mörker tjäna,
än lysas halft af denna falska prakt!
Men icke endast himlens stjärneståt
till andakt stämde mig och njutning skänkte;
nej! ock den minsta ört, hvars pärlegråt
af dagg i blommans klara skålar blänkte,
och ängens späda barn af alla slag,
dem förr min fot ej brytt sig om att skona.
Mitt öga njöt med barnsligt välbehag
af hvarje blad, af hvarje blomstjälks krona,
som i sin famn en värld af färgprakt slöt
och rundt omkring sin vällukt ymnigt göt.
Med oförsvagadt nöje såg jag på,
hur spindeln tvinnade sin fina snara,
hur myggen svärmade uti det blå
liksom ett glitter eller skimmer bara,’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
