Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
Jag oaflåtligt såg därpå, betagen
af denna syn, förförisk som en hägring,
af de jungfruligt rena anletsdragen
ocli drömmerskans gestalt, hvars ljufva fägring
på gräsets matta sig harmoniskt gömde.
En sakta skälfning krusat späda munden,
liksom när rosen uti arla stunden
sin blomknopp öppnar. Medan så hon drömde,
ett löje sig på hennes läppar stänkte,
fastän en tår i morgonsolen blänkte,
inunder svarta ögonhårens strimma,
där ännu slutna blickar icke glimma.
1 samma ögonblick en fjäril täcktes
en fristad söka just på hennes haka,
och då hans blåa vingpar slogs tillbaka,
hon plötsligt ur sin lugna dvala väcktes.
Med handen långsamt hon åt kindfen tog,
och fjärilen flög upp till hennes tinning.
Nu spratt hon till, en ängslig suck hon drog
och vaknade med ens till full besinning.
Jag inföll då: O, hulda, var ej rädd,
ty ej ett hår skall krökas på din hjässa!
Men säg, hvi har du uppsökt mossans bädd?
Djupt i min själ hon tycktes långsamt prässa
en blick ifrån sitt svarta ögonpar
och efter någon tvekan gaf till svar:
“Nåväl! min bittra lott skall jag berätta.
Jag var trälinna. Något ännu värre
dock förestod mitt unga lif än detta,
ty hotfullt eldigt blickade min herre.
I stället för en kedjas järn man gaf mig
kring halsen sköna ringars gyllne smiden
och denna skrud, som nästan slitits af mig,
samt denna pärlekrans, kring foten vriden.
Men allt det glitter, som jag höljdes af,
ej kunde dock min nesa undanskymma.
Eörtviflan list och rådighet mig gaf
att obemärkt ut ur mitt fängsel rymma.
Jag flydde nattetid till öde skog;
min törst jag släckt i källans klara vatten:
med frukter jag mig mättat, och om natten
mitt läger jag bland gräs och rankor slog.
Hvad här än hända må, jag icke bäfvar:
långt hällre ormagift och vilddjursgap,
långt bättre dödligt slag af vildars näfvar
än nesan af en guldsmidd fångenskap!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
