Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Fallet Wagner, ett musikantproblem af Friedrich Nietzsche, öfversättning af Albert Eriksson. 8—12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Mai^ sjunger Wagner blott med ruinerad röst: det verkar »dramatiskt».
Till och med begåfning är utesluten. Det uttrycksfulla till hvarje pris,
såsom det Wagnerska idealet, dekadansidealet fordrar, stämmer illa ihop
med begåfning. Dit hör blott dygd — det vill säga dressyr, automatism,
»själfförnekelse». Hvarken smak eller röst eller begåfning: Wagners teater
behöfver blott ett — germaner! ... Definition på germanen: Lydnad
och långa ben . . . Det är djupt betydelsefullt, att Wagners uppkomst
till tiden sammanfaller med uppkomsten af »riket»: båda dessa fenomen
bevisa ett och detsamma: — lydnad och långa ben. Aldrig har man
hörsammat bättre, aldrig bättre befallt. De Wagnerska kapellmästarne
i synnerhet äro värdiga ett tidehvarf, som eftervärlden en gång med
skygg vördnad skall nämna krigets klassiska tid. Wagner förstod att
kommendera; han blef äfven därigenom den store läraren. Han
kommenderade såsom den obevekliga viljan till sig själf, såsom den oafbrutna
tuktan af sig själf: Wagner, som måhända afgifver det största exempel
på själföfvervåld, som konsthistorien känner (— Alfieri själf, eljest’ hans
närmaste frände, är här öfverträffad. Anmärkning af en turinerbo).
12.
Af denna kännedom, att våra skådespelare äro aktningsvärdare än
någonsin, få vi dock icke sluta, att de äro mindre farliga . . . Men hvem
tviflar ännu om, hvad jag vill, — hvilka de tre fordringar äro, hvartill
denna gång min vrede, min sorg, min kärlek till konsten öppnat min mun?
Att teatern icke, må blifva herre öfver konsterna.
Att skådespelaren icke må. blifva de åktes förförare.
Att musiken icke må blifva en konst att ljuga.
Friedrich Nietzsche. *
■ Efterskrifterna och epilogen införas i nästa häfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
