Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Organisk utveckling, af Alfred Russel Wallace
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke att förklara mänga betydelsefulla anpassningar, som stå i alls intet
förhållande till en direkt inverkan af omgifningen.
Batesons betydelsefulla arbete består hufvudsakligen af en
omfångsrik samling fall af en variation af egendomlig art, som förekommer inom
hela djurriket och iakttagits på alla delar af jorden. Egendomligheten
och de morfologiska förhållandena med dessa variationer bli i mänga
afseenden med stor fullständighet och sakkännedom och stort skarpsinne
afhandlade och ett par själfständiga åsikter framställas, som äro lika
intressanta för morfologer som för fysiologer. Hvad denna del af arbetet
beträffar, anser jag mig alldeles inkompetent att anställa någon kritik
däraf. Men boken går vida längre. De första orden i företalet
förkunna: »Denna bok erbjuder ett bidrag till studiet af arternas problem»
och i ett långt inlednings- och ett kortare slutkapitel behandlas detta
problem i afsikt att misskreditera darwinisternas åsikter. Därjämte
fram-ställes som sannolikare en ny teori, som grundar sig på de anförda
sakförhållandena. Däruti ligger en uppmaning att undersöka dessa fakta
och de teorier, som skola stödja sig på dem.
Darwin gjorde skilnad mellan två slags variationer, som han
kallade »individuella afvikelser» och »varieteter». De förra äro små, men
ofantligt talrika; de andra betydande, men jämförelsevis sällsynta, och
dessa senare äro Batesons »diskontinuerliga variationer», till hvilka jag
redan hänvisat. Darwin har alltid trott, att de individuella afvikelserna
spelade den viktigaste rollen vid arternas uppkomst, men har icke
fullständigt uteslutit varieteterna eller de diskontinuerliga variationerna; han
kom snart till den öfvertygelsen, att de voro utan all vikt och sällan
eller aldrig tjänade till att alstra nya arter. Bateson är däremot af den
åsikt, att just raka motsatsen äger rum och att varieteter eller
diskontinuerliga variationer utgöra det medel, som, om icke uteslutande, dock
framför alla andra åstadkommit den organiska världens förändringar.
Den svårighet, som gjort Bateson mäst förvånad och enligt hans
egna ord skall ega »ofantlig betydelse», är, att de specifika lifsformema
bilda en diskontinuerlig serie, men omgifningarna, af hvilka de äro i
förnämsta rummet beroende, Öfvergå omärkligt i hvarandra och bilda en
kontinuerlig serie. Längre fram betonas samma invändning i ännu
kraftigare ord: »vi ha sett, att olikheterna mellan arterna äro specifika —
olikheter till kvaliteten — och bilda en diskontinuerlig serie, medan
de olikheter i omgifning, hvilka de äro underkastade, i det hela taget
äro gradskilnader och bilda en kontinuerlig serie. Det är därför svårt
att inse, huru olikheterna i omgifning kunna i något afseende vara
verkande orsaker till specifika skilnader, som de enligt teorien om det
naturliga urvalet måste vara». Därpå angifver han, att enligt den gängse
hypotesen vore »variationen kontinuerlig och arternas diskontinuitet
upp-stode genom urvalets verkan.» Det är dock icke precis någon fullt
exakt redogörelse för den gängse hypotesen, då ’diskontinuerlig’ brukas
i den betydelse, Bateson ger -ordet, och enligt hvilken det innefattar
hvarje växling i färg, som icke är en minutiös nyansering, och hvarje
’Växling i antalet delar, af hvilka det förekommer flera, som ryggkotor,
lederna i ett känselspröt, ringarna hos en mask, då icke denna växling
Gisar sig bero på att delen är i viss grad ett minutiöst rudiment.
Beträffande sådana växlingar i färg eller delarnas antal erkänna alla darwin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
