Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Organisk utveckling, af Alfred Russel Wallace
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872
ster, att de i många fall representera en del af de individuella
variationer, af hvilka arternas ombildning beror. Bateson baserar dock på
darwinisternas förmenta förnekande af detta slags variation sin
invändning, som han benämner »så godt som tillintetgörande» för deras teori.
Innan jag går vidare, är det måhända på sin plats att göra ett
par anmärkningar rörande de mycket bestämda och positiva slutsatser,
till hvilka Bateson kommit. Man måste ihågkomma, att föreliggande
band sysselsätter sig endast med en del af ämnet, den diskontinuerliga
variationen, som i och för sig, om vi se bort från monstruositeterna,
endast utgör en helt liten bråkdel af hela ämnet: variationen.
Författarens kärnpunkt, att arterna bilda en diskontinuerlig serie och att
därför specifika skilnader icke kunde uppstå genom inverkan af
omgif-ning, emedan omgifningen är kontinuerlig — en bevisföring, som han
fäster sig vid och upprepar med eftertryck och envishet — hvilar helt
och hållet på det uppenbara felslutet, att på hvarje särskild ort hvarje
arts omgifning är densamma och all förändring i omgifning, rum och tid
är kontinuerlig. Och dock är ofta den förändring mycket häftig, som
framgår af markens olikhet, där en skarp linie skiljer ett med tallar eller
ljung beväxt moras från kalkartade höjder; eller olikheten i höjd mellan
den på vattendrag rika slätten och det torra höglandet; eller för
vattendjuren i det öppna hafvet och en skyddad vik o. s. v. Och om under
loppet af geologiska tidrymder en ö afskiljer sig från fastlandet eller
vulkaniska utbrott uppbygga oceanöar, så genomgå de som invandrat till
dylika öar en omväxling af omgifningen, som är i hög grad
diskontinuerlig.
Måhända ännu viktigare är det förhållande, att omgifningen som
ett helt öfver allt är sammansatt af ett obegränsadt antal
underomgif-ningar, af hvilka hvar och en ensam eller nära, på ensam inverkar på
en enskild art i afseende på hvad man brukar benämna deras
»existens-vilkor». Mullvaden och igelkotten kunna lefva tillsammans i samma
allmänna omgifning, och dock äro deras faktiska omgifningar mycket olika
— i följd af olikheten i fråga om näring, lefnadsvanor och fiender.
Detsamma gäller om kaninen och håren, kajan och kråkan, snoken och
huggormen; och i ännu högre grad orn vi rikta vår blick på djur af
ännu större olikhet, som uttern och gräflingen, tordyfveln och ollonborren
och hundratals andra, som skulle kunna anföras. Ehuru man finner alla
dessa djur på samma ställe, så har dock hvart och ett af dem sin egen
omgifning, hvarefter det måste anpassa sig för att kunna existera. Många
arter lefva likväl i viss mån på gränsen mellan tvänne omgifningar: då de
på olika tider taga åt sig olika slags näring och äro utsatta för olika
fiender och olika klimatiska inverkningar. I sådana fall ser man lätt, att en
liten förändring af strukturer skulle kunna sätta dem väl i stånd att med
fördel ändra sina vanor och därmed förvärfva sig något, som praktiskt är
en ny omgifning. Det låter sig tydligt iaktagas i fråga om närbesläktade
arter, som ha något plika lefnadsvanor, som Anthus pratensis och Anthus
arboreus, af hvilka den förra har en lång, nästan rak klo på sin baktå,’
ett smalare näbb och en något grönare färg, — förändringar, som äro ad^;
passade efter deras olika vanor och deras olika fysiska omgifningar. Här’
ha vi ett exempel i naturen, huru omgifningar, till och med om de på
det hela äro kontinuerliga, kunna bli ganska diskontinuerliga .hos tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
