Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Organisk utveckling, af Alfred Russel Wallace
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
875
nacken på flodhästen, tumlaren och mullvaden. De enda undantagen
inom hela klassen äro några trögdjur, som ha sex till tio led och variera
inom samma art, och laman tinsläktet med sex.
Om vi nu betrakta den ofantliga utsträckningen af dessa fasta
sifferförhållanden beträffande viktiga delar af organismen hos högre
ryggradsdjur och insekter, såväl med afseende på antalet lefvande arter —
måhända nittionio procent af det hela — som beträffande deras
tempo-rella utbredning under hela tertiär- och sekundärepoken och äfven en
betydande del af den paleozoiska perioden, om vi vidare besinna det
ofantliga antalet utdöda arter, släkter och familjer, hvilka vi behöfva för
att komplettera de olika stamträden af de tidigast bekanta formerna, och
om vi se att de uppvisa samma sifferförhållanden som de nu lefvande -—
då kunna vi göra oss en föreställning om den öfverväldigande vanligheten
och vikten af variationerna i storleken, formen, förhållanden och
struktur hos de olika delarna och organen hos de högre djuren i jämförelse
med’ variationerna i deras antal. Säkerligen ha på den organiska
utvecklingens tidigare skeden de numeriska variationerna varit vanligare och
viktigare, som de ännu äro bland de lägre lifsformerna. Men i en mycket
tidig period af geologiens historia ha sifferförhållandena i afseende på
väsentliga delar af de högre organismerna blifvit mer eller mindre fastå
och konstanta och sedan i många fall förblifvit oförändrade under en
stor del af den period, som täcker den geologiska forskningen.
Ryggradsdjurens fyra lemmar ha fixerats redan hos fiskarna under den
devo-niska perioden och likaså de äkta insekternas fyra vingar och sex ben
hos murgråsuggorna och arkaiska orthoptera bland karbonifererna. Och
nästan alla följande ombildningar äro förändringar frän dessa tidiga typer.
De älsta däggdjuren, om hvilka vi äga tillräcklig kännedom, ha de
typiska femtäiga fotterna, och de älsta fåglarna ha uppenbarligen haft
samma progressiva serie af tåleder, som nu är den förhärskande.
Härmed föras vi omotständligt till den slutsats, att bland alla
möjliga former af nu förekommande variation de, som afse antalet af viktiga
radvis förekommande delar bland de högre organismerna, stå i den
tänkbart minsta förbindelse med den arternas förändring, som försiggår eller
har försiggått rundt omkring oss. Och dock är det omfångsrika lärda
arbete, hvarom jag talar, egnadt variationer af detta slag, af hvilka en
stor del utgöres af blotta missbildningar eller monstruositeter. Arbetets
författare kommer fram med dessa missbildningar och oregelbundheter
uppblandade med en del normalå variationer under det vilseledande namnet
»diskontinuerliga variationer», som om de vore något nytt, som Darwin
och hans efterföljare af okunnighet förbisett. Och han försummar intet
tillfälle att säga oss, huru viktiga de enligt hans öfvertygelse äro och
hurusom de utgöra början till åstadkommande af en säker grundval för
utvecklingsproblemets lösande. Därvid har han gripit fullkomligt miste
vid uppfattandet af de väsentliga karaktärer, som äro utmärkande för
minst nittionio procent af förhanden varande arter; de bestå i små
olikheter mot de befryndade till storlek, gestalt, förhållanden eller färg hos
de olika delarna eller organen, med motsvarande olikheter i funktion och
vanor i förening med en märkvärdig stabilitet i de numeriska
förhållandena af de radvis förekommande delarna; mängen gång sträcka sig
dessa olikheter blott till släkterna, oftare till familjer, stammar, ordningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
