Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Danskarne och Sydsverige, af Georgius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
878
har till och med framhållit det ogrannlaga mot de danske bröderna
i att statyn reses just det år, då.desse inbjudits att deltaga i en
fredens täflan, den stora utställningen i Malmö 1896. För att göra
statyn och det minne den skall föreviga ännu mera illusoriska, vilja
somliga placera ryttaren vänd mot Danmark ....
Ack... »yfs ej af fädrens ära, enhvar har blott sin».
Dan-skarne äro säkert för förståndiga för att af dylika barnsagor låta
sig hållas borta från det fredliga krigets slagfält, där väl ändå, när
allt går omkring, de största och oftast^de ärofullaste lagrarne stå att
vinna. Om hundra år, eller kanske långt innan dess, kunna de ju
resa statyer öfver de fredens stormän, som fört dem an i deras
fälttåg mot Sverige. Då må Karl X Gustaf och Magnus Stenbock se
huru imponerande och morska ut som helst på sina torg, deras
anseende är ohjälpligt tillspillogitvet. »Tempora mutantur....»
Man vet det, man känner det.... än se’n. Man måste hålla
skenet uppe, eller kanske man vill bedraga sig själf med att faran
ej är så stor? F. d. talmannen Herslow liknade vid senaste
ång-färjeinvigningen vårt förhållande till Danmark vid ett »mariage
d’amour» (giftermål af kärlek), hvarvid det utbyte vi, Sverige, kunde
förvänta i stämningar och känslor vore det viktigaste....
Det behöfves för visso andra stormän och finansièrer att i
denna strid, hvari vi så sorgligt ligga under, föra våra runor med
ära. Och så behöfs det vakenhet, samverkan och offervillighet
både från enskilda och riksdagen.
Sydsvenske kapitalister ha ingenting emot att placera
penningar i bankinrättningar, sockerbruk och jernvägar, som draga
mångdubbel ränta ur landsmäns fickor, men är det fråga om den minsta
risk, i synnerhet gentemot grannlandet, sätter man hellre in sina
pengar i — sparbanken; då vet man hvar man har dem.
För en tid sedan läste vi i en uppsvensk tidning en del
reflexioner angående värdeförhållandet i Sydsverige mellan t. ex. en
»Nordstjerna» och en »Dannebrog». Dem lemna vi emellertid åsido,
såsom blott hörande till insinuationernas område, och hålla oss så
länge blott »på landbacken».
Det finnes hållpunkter nog, endast där.
En ypperlig illustration till förhållandet mellan Danmark pch
Sydsverige utgör den danska ångbåtstrafiken i Öresund.
Vi minnas ännu den förstämning det i Skåne väckte, då i
medio af 60-talet »Det forenede» af det svenska sundsbolaget för
rent rampris inköpte dettas ångbåtar. Kampen hade varit hård,
konkurrensen vild, det erkännes. För 33 öre kunde man den
gången resa fram och tillbaka mellan Malmö och Köpenhamn och
bjöds på musik ombord på köpet. Men hvarföre skulle just
dan-skarne afgå med segern? Svaret är lätt funnet.
De försök, som sedan gjorts att trotsa det danska
ångbåtsbo-laget, äro för pygméartade att omtala. Det har numera ytterligare
stadfäst sin makt här nere genom inköp af »Sydsvenska bolagets»
båtar (Sydsveriges exportlinie på England), af hvilken trade det nu
jemte Wilsonångarne drager intäkten.
Den ende, som nu skulle kunna upptaga kampen vore svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
