Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Danskarne och Sydsverige, af Georgius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
879
staten; dess rygg måtte väl vara bred nog att i början tåla
åtskilliga stötar. Men icke är någonting att vänta därifrån. Att
stifta tullförordningar samt lagar för bränvin och byvägar synes
ligga svenska riksdagen långt mera om hjertat, för att nu icke tala
om upprätthållandet af vår »ära» gentemot Norge.
Liksom vi icke hade någon ära att vinna eller förlora i vårt
förhållande till grannen i sydvest! Ensamt i fråga om denna
sunds-trafik är vår ställning i alla afseenden den underkufvades. Taxorna
äro absolut för höga; turerna ofta arrangerade utan minsta hänsyn
till swenskarnes bekvämlighet, ja, rent af anlagda på att i Danmarks
hufvudstad kvarhålla resande svenskar så länge som möjligt; det
är rätt vanligt att resande instufvas midskepps mellan ett af
smör-fastager öfverfyldt akterdäck och en mängd råmande och skrikande
kreatur af olika slag förut, för att i denna angenäma omgifning
uthärda en nära två timmars sjöresa, som med en någorlunda
snabbgående ångbåt kunde göras på en ; sommartiden äro lustbåtarne ofta
alldeles öfverfulla af lustresande svenskar. Hvar är kontrollen, som
borde förbjuda dylik kollektivinlastning, riskabel för passagerarnes
lif och menlig för den bekvämlighet ombord, som de ha rätt att
fordra.
Sistlidne vinter isbelades Sundet svårt och hotade att alldeles
afstänga Köpenhamn och andra seländska hamnar från de stora
hafven. Blott en isbrytare hade man, »Bryderen», och den var
enligt öfverenskommelse med svenska postverket bunden på traden
Köpenhamn—Malmö. Men hr Tietgen är icke blott finansman,
utan äfven en diplomatisk sådan. Han hyrde Malmöbornas
privatisbrytare och satte den in på Köpenhamnstraden. Det spelade
naturligtvis ingen roll för honom, att Malmö ledande män voro nog
flata att låna ut isbrytaren just då Malmö hamn själf bäst behöfde
den för från andra håll kommande fartyg. Och antagligen för att
betäcka den ringa hyresafgiften sattes till exempel returpriset från
2: 25 upp till 6 (sex) kronor. Landskrona hamn låg flera månader
utan någon samfärdsel med Danmarks hufvudstad, och någon direkt
linie till Helsingborg, som ju har statens förbindelse med Helsingör,
kunde naturligtvis ej komma i fråga. Det lönade sig bättre att
använda Bryderen för de stora transatlantiska ångarne. Men kunde
man ha tänkt sig möjligheten af en sommartrafik vintertiden, så
hade hr Tietgen nog ej varit sen — 50,000 kronor mer än vanligt
påstås sista sommarens Sundstrafik ha inbragt Det forenede».
Lägger man till allt detta ångbåtsbetjeningens stundom allt
annat än älskvärda sätt, så är denna kommersiella och moraliska
bild från nittonde seklets slut färdig.
Sedan Danmark sålunda fått riktigt fast fot i Sundet, arbetar
det, som kändt, med all makt på att föra Sveriges hela
kontinentaltrafik och transatlantiska förbindelser öfver sina öar. Sin
epokgörande frihamn har det färdig; dess betydelse är kanske ännu helt
ringa, men hvad den kommer att blifva t. ex. för södra Sverige,
är lätt att beräkna. Föga gagnar det väl nu, att vi bygga frihamn,
i all synnerhet om den ej hvad Sydsverige beträffar kommer att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
