Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Herr Edv. Alkmans antikritik, af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Edv, Alkmans antikritik.*
Den sakliga kärnan i hr Alkmans första artikel om Wirsén var
den, att granskaren ifråga tadlat ett antal betydande författare och rosat
åtskilliga mindre betydande. I mitt svar framhölls då, hur den Wirsénska
kritikens hufvudbrist, på sätt jag närmare utförde, visserligen rymmes
inom detta faktum, men att påståendet likväl i sin nakna form blef
orättvist. Hvarför? Förnämligast emedan rubrikerna klander och beröm
•ej upplyste, hvad granskaren bekämpat hos några framstående författare
— det, som vi stundom för korthetens kunna kalla naturalistisk
världs-åsådning och tendens — eller hvad han prisat. Men detta är viktigt.
Ty ens dom öfver gianskaren själf utfaller väsentligen olika, om man utan
vidare, helt naket och blott och bart om honom får höra, att han
klandrar t. ex. Ibsen och rosar någon blygsam nyböijare — det vore
ju obegripligt och hädiskt — eller om man vet, att granskarens
ogillande af den förre träffar, icke dramernas teknik o. s. v. utan tendensen
i de problem, dem Ibsen lär »sätta under debatt».
Att förhållandet med Wirsén just är detta senare, därom borde hr
Alkman upplyst läsaren. Men då han icke gjort det, gifva hans två
rubriker, som äro formelt riktiga, en totalföreställning, som är så
väsentligt ofullständig, att den rakt blir oriktig.
Det hjälper då ej, att hr A., hvad jag icke betviflar, i hvarje
enskildt fall sökt så exakt som möjligt bestämma den Wirsénska
medel-proportional, hvilken som facit lämnar klander eller beröm. Ty han har
adderat och subtraherat kvantiteter, som icke kunna göras liknämniga.
Men af denna operation ser läsaren ingenting. Han ser blott
felräkningens resultat, som i en del fall påbördat Wirsén ett minus, där sådant
icke bör stå, och i andra gör det befintliga större än det rätteligen är.
In summa: läraren får af hr A:s rubriker ett ogynsammare
omdöme om Wirséns domslut än han får, då han lär känna deras innehåll
•och motiv.
Det var det ena.
Men så dessa motiv! —
Åt en kritiker, som uppriktigt tror på sin sak, tillerkänner hr A.
rätt att taga till svärdet. Han synes dämed också böra medgifva, att
granskaren icke blott har att fatta konstverket som konstverk, utan som
produkt af en hel människa med vilja och sträfvanden, med sympati för
somliga lifsmakter och strömningar samt motvilja för andra. Han lystrar
således ej till det fältrop, som i sin naivast generella form lyder, att
»konst och moral» aldrig kunna stå i något som helst förhållande till
hvarandra. Jag har då ej heller någon orsak att här närmare efterforska,
* Införandet fördröj dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
