Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Herr Edv. Alkmans antikritik, af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
896
i hvad mening konst kan sammanhänga med moral och i hvad mening
den är något alldeles själfständigt, eller hur kritiken har att förhälla sig
till konst och moral.
Nog af: vore nu, menar hr Alkman, Wirsén en kämpe för idéer,
sä skulle hans motståndare visst icke smäda honom, ja ungdomen skulle
kanske allmänt följa honom.
Men — det är det han icke är!!!
Jag tillstår att- denna hr Alkmans oväntade upptäckt är fullkomligt
stukande så till vida, som> den ger mycket ringa lust att fortsätta
diskussionen. Naturligtvis har jag byggt all min förtröstan till Wirsén på
dennes ärlighet, och då hr Alkmans psykologiska blick, som så ransakar
hjärtan och njurar, nu visat mig den lösa sand, hvarpå jag stått, så
återstår blott att — hölja sitt anlete och försvinna.
Allvarsamt taladt, det var en ganska oväntad chance för min
ståndpunkt i denna debatt, då hr A. nu gentemot Wirsén tillgripit detta, som
det tyckes, yttersta vapen: beskyllningen för oärlighet. Hvar och en, som
följt med Wirséns kritiska fälttåg, och som är aldrig så litet hörselfin
för skilnaden mellan ett äkta och ett falskt tonfall, bör ögonblickligen
finna, hur malplacerad den är.
Wirsén skulle som sagdt icke strida för idéer. Han skulle i själfva
verket —- Gud vet hvarför —»vilja ät» idel personligheter. Han är
händelsevis personligen förbittrad på alla dessa, som han icke känner och
oftast aldrig har sett, och de ha händelsevis alla radikala åsikter. Och
Drachmann och Gjellerup, dem vill han stundom åt, hetsad som han är
af sitt oförklarliga hat — hvilket alldeles tillfälligtvis sammanfaller med
deras brandesianska perioder; och andra tider är han mot dem mild till
sinnes, och då råkar deras ståndpunkt att vara en annan — alldeles
slumpvis,-ty blott hans sinnesstämning mot dem inverkar på hans kritik,
icke deras idéer, dem han endast brukar till förevändning!!
Tror hr Alkman verkligen detta? Eller hvad menar han?
Och beviset skulle nu vara det, att Wirsén, som i ett sällskap är
idealist, lär i ett annat uppträda — som raka motsatsen.
Nämda »sällskap» äro mig något mörka, men kanske skulle hr A,
med den société, där Wirsén trifves bland gudlöshet af olika slag, åsyfta
de främmande författare Swinburne, Carducci, Loti m. fl., hos hvilka
Wirsén möjligen låtit de rent konstnärliga sidorna gälla nägot mera än
hos hrr Nordensvan och Geijerstam o. s. v. (— under det han dock
faktiskt, fast kanske mer i förbigående, också om nämda utländingar*
haft ogillande eller sorgsna ord).
Och denna mer estetiskt-sinneslediga kritik, den skulle nu vara
detsamma som att Wirsén själf här delade de resp, skaldernas
åskådningssätt — och därmed visa hela sin verksamhet som en enda väfnad af
hyckleri! Kan hr A. i sanning föreställa sig detta utan att dra’ på mun?
Jag kan icke.
I hr Alkmans kläder skulle jag emellertid betänkt mig mer än två
gånger, innan jag mot någon förtattare framlade en slik — alldeles
ge
* Några andra af hr Alkman påpekade författare och arbeten — som
d’An-nuntio och en viss bok af Franke — känner jag ej och minnes ej heller C. D. W:s.
recensioner. Men hvad Wirsén bär än berömt eller gillat, icke alldeles säkert har det
varit »erotiska perversiteter» eller »hädelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
