Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Svar till herr Molander och Aftonbladets redaktion, af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Jag uppfordrar därför herr Molander, att antingen taga sina ord
tillbaka inför den publik, till hvilken de riktats, eller inför samma publik
förtydliga dem med det tillägget, att de i hans mun icke ha någonting
att betyda.
Jag vänder mig nu till Aftonbladets redaktion.
Lördagen den 23 nov. lät min förläggare — likmätigt både sina
egna intressen och sin uppgift att i denna sak representera mina — i
Aftonbladet införa en annons, i hvilken han på ett fullkomligt lojalt sätt
begagnade sig af ett uttalande af det kända märket K. W—g i en
recension i Göteborgs Handelstidning. Måndagen den 25 nov.
polemiserade Aftonbladet mot denna annons med en lång artikel — osignerad
och följaktligen att betrakta som redaktionsartikel — under rubriken
»Dekadentbok och förläggareannons». Däri framhålles ännu en gång,
och nu med all den auktoritet, som det redaktionella »vi» är egnadt att
skänka, att »Förvillelser» är en mycket dålig bok. Därefter anföres till
allmänhetens upplysande den äfven i förläggarens annons omnämda del
af K. W—g:s uttalande, som berör arbetets innehåll ur etisk synpunkt.
Sedan det är gjordt, är tidningen likväl icke nöjd; den känner sig osäker
och ser sig om efter ännu ett moraliskt stöd, ett mindre literärt
kultive-radt och följaktligen fastare och mera energiskt. Och den finner det —
i Skånska Aftonbladets »Flanör», som visst aldrig hade drömt om en
sådan ära, och som alltså nu vid herr Molanders sida gör sin debut
som sedernas väktare i detta land. Aftonbladet citerar således en ramsa
ur denne herres opus, hvari den goda staden Stockholm för mina synders
skull får figurera som ett modärnt Babylon inför en häpen och förskräckt
landsort. Om jag skall vara uppriktig, nödgas jag erkänna, att denna
vändning på saken rent af smickrade mig en smula. Så barnslig är jag
ännu trots mitt fördärf.
Alltså: Aftonbladet, som aldrig brukar bestå en god bok mera än
en recension, har till dato levererat fyra särskilda recensioner — en af
H. M., en af redaktionen och två klippta — öfver min dåliga bok
»Förvillelser». Jag frågar: är detta blott och bart att betrakta som ett
samvetsgrant — i så fall väl samvetsgrant — uppfyllande af tidningens
skyldighet att hålla sina läsare å jour med dagens literära företeelser —
eller är det personlig förföljelse?
Svaret gifver sig själft.
Ännu ett ord. Aftonbladet afslutar sin artikel med att mot mig
rikta den beskyllningen, att jag med min bok afsett en succés de scandale.
Det är svårt, ja oftast omöjligt för en man att förebringa någon
bevisning angående motiven för sina hanolingar. Jag måste därför helt enkelt
nöja mig med att tillbakavisa denna beskyllning som en låghet och en
infami.
Och jag vill med ett exempel söka visa, hvarthän det leder, om
vi människor så där utan vidare sätta oss ned och fälla offentliga domar
öfver hvarandras motiv:
Jag har någon gång läst om en regnby, som var så häftig, att alla
svin blefvo rena och alla människor smutsiga. Det kunde ligga nära, ja
mycket nära till hands att antaga, att herr Molander med sitt
tillväga-gående i denna sak just haft för afsikt att röra upp ett sådant oväder
till förmån för sig själf — kanhända under inflytande af den längtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
