Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Två nya böcker (Per Hallström, En gammal historia; Axel Wallengren, Mannen med två hufvuden), af E. K—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9oi
Två nya böcker.
Det finnes ingen bland våra yngre svenske författare, som äger ett
så smidigt och intelligent konstnärstemperament som Per Hallström. Hvem
skulle väl tro, att den skära bortdöende klockklangen i »Drömmen om
saligheten» vore en ton från samma instrument, där helt nyss den
oförgätlige doktor Brauns röst mullrade djupt nere i humorns bas? Ocly
hvilken skillnad är det ej mellan den gnistrande färgprakten i »Purpurn
och den dämpade tonen, den lätta penselföringen i »En gammal historia»^
Med denna sin nya bok har Per Hallström obestridbart häfdaB
den rangplats i vår litteratur, hvilken nog inom den trängre kretsen redaa.
förut var honom tillerkänd, men ännu, så att säga, saknade den bredar^
kritikens approbatur. Jag känner ingen af våra moderna prosabÖcke||
som är så väl skrifven, ingen, där gammaldagsstämningen slår en så äkta’
till mötes, allt från linddoften på berättelsens första blad och bort till
lärftspaketet, »farmors» tröstande gåfva till den stackars studentgosse, hvars
lefnadslycka hon sköt undan med en liten rörelse af sin blåådrade hand.
»En gammal historia» — och en enkel historia. Den kräfver ingen
längre tidsrymd än två dagar för att hinna utveckla sig, ingen större ram
än den som bildas af en rådmansfamilj på 20-talet i en liten svensk
småstad. Och dock är det få prosadikter, som så intensivt bränna sig
in i ens hågkomst som den enkla berättelsen om Anne-Marie Berg och
magister Andreas Holmen.
De hålla af hvarandra dessa två med en kärlek så skygg, att den
knappast har annat än förstulna blickar till uttrycksmedel; far och mor
ha redan till hälften gifvit sitt samtycke, och allt beror nu på farmor,
den kloka, målmedvetna farmor, till hvilken hela familjen skådar upp och
mot hvars domslut ingen appell gifves. Tyvärr synes henne rike
apotekaren Rhodenius ett bättre parti än magister Andreas, som har så
oändligt långt igen, innan han kan försörja en hustru.
Naiva som de äro, de båda barnen, tro de sig kunna vinna
farmor på öfverraskningens väg. Till den änden skrifver magister Andreas
ett divertissement till hennes ära, i hvilket han och Anne-Marie skola
uppträda som Apollo och Daphne; lusthuset skall omdanas till ett
blomstertempel, och ur dettas djup skall oraklet tala, förtäckt uppmanande
farmor att öka dagens festliga glädje genom att förena Daphne och Apollo.
Men Daphne får aldrig sin gud. Farmor — den kloka farmor! —
genomskådar hela det stackars oskyldiga intrigspelet och ger det en
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
