Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Jultidningar och Julkalendrar med vederlikar, af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
908
bibliotek intaga hedersplatsen vid sidan af guds ord, Wirséns
uppbyg-gelsearbeten och Sigurds senaste julböcker.
Men äfven af oss, som icke ha någon familj eller slikt beskaffadt
familjebibliotek, är artikeln väl värd att läsas, jag har själf redan läst
den ett par gånger och känner djup ledsnad öfver att ej disponera
utrymme för en sammanfattning af de många, rika intryck, som tränga sig
på vid läsningen af denna artikel, som rent af är ett viktigt historiskt
dokument och därtill af psykologiskt och kulturelt intresse.
Oaktadt att det rika, höga, sköna ämnet är behandladt med en
fullständighef, som är förtjänt af den varmaste tacksamhet, så ha vi
an-noterat ett och annat, som förbigåtts af herr hofpredikanten, men som
kunnat vara af intresse att få veta. Han meddelar den visst icke
öfverraskande, men lika fullt glädjande upplysningen, att de höga makarne vid
den gemensamma frukosten ofta betrakta tillsammans ett bibelspråk. Att
i bild återge detta har väl icke fallit sig så lätt för den mera värdsligt
anlagda, genom sin Bellmanssång och sina trefliga krogtaksgubbar bl. a.
illustre tecknaren. I stället har han fantiserat i hop något som kan tydas
så, att h. m:t konungen har för vana att börja läsa tidningar vid själfva
frukostbordet, innan hennes majestät drottningen hunnit afsluta sin höga
frukost Inom den borgerliga medelklassen brukar inte sådant anses
passande o.ch tillätes ej gerna af husfruarna. Är det passande, herr
hof-predikant, och är illustratören korrekt uti denna del?
Det finnes få stora och äldre individer, som hålla så hårdt på sin
värdighet gent emot mindre och yngre som äldre, -dyrare och till
volymen stora, hufvudstadstidningar. Därför vore det kanske högst förmätet
af mig att med dessa stora en kronas-jultidningar sammanställa eller
åtmipstone samtidigt omnämna jultidningar med mindre ytinnehåll och
som bara kosta en femtioöring eller tjugufemöring, exempelvis en
skämttidning och en barntidning. Och förmätenheten ginge väl till sin
högsta potens, om jag förklarade dem i sin genre’ fullt ut lika väl om
inte förträffligare redigerade än de förra. Och hvad särskildt
Söndags-nisses julnummer beträffar, så kan det i viss mening sägas höja sig öfver
den sfer, hvartill dess genre hänvisar det. Jag skulle visserligen hålla
före, att förra julnumret var till texten ypperligare och roligare än
årets, samt att exempelvis både i Geijerstams och Renés bidrag det
kan ha sina svårigheter att upptäcka det särskildt kvicka och roliga. Att
jag egentligen aldrig kunnat eller ens nu lärt mig till fullo sentera det djupt
genialiska i sådana saker som de, hvilka i detta nummer representeras
af de af Måns Pognac och Falstaff fakir levererade bidragen, är en synd,
som torde förlåtas mig om inte förr så dock på själfva domedagen. Om
jag än väl ser Nisses svaghet att alltför ofta åka fram och tillbaka med
samma ämnen och personer samt något otillåtligt naivt envisås tro att
vänner och bekanta skola vara i stort som smått lika förbåldt märkvärdiga för
andra kretsar och på andra orter som inorn mindre eller hufvudsakligen
journalistiska Stockholmskotterier, så skattar jag högt den redaktionella
talang, som manifesterar sig vid dess ledning, och särdeles beundrar jag
Forsströms ypperliga porträtteringstalang samt tecknaren A. E:s fantasi,
talang och spiritualitet, egenskaper som stå genialiteten mycket nära.
Det finns många tidningar, som det skulle göra mycket godt, om de
genom någon sorts andlig öfverföring kunde för en hel årgång få i sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
