Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Jultidningar och Julkalendrar med vederlikar, af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gio
levereras af merendels äldre farbröder och tanter och kan nog ha sitt
värde för sig, men mig intresserar den inte. Farbror Göthe, eljes
amanuens i nationalmuseum, skrifver om Viktor Rydberg som konstvän och
konstkännare och tyckes hylla den menlösa uppfattningen, att det var
Rydbergs egenskap af gammal journalist, litteratör och recensent, som gjorde
att han egde intet spär af jargon och var intet mindre än blaserad.
Annars brukar just sådant vara de yrkenas förbannelse. Farbror Looström,
eljest också tjensteman i nationalmuseum och sekreterare i akademien,
skrifver mera akademiskt färglagdt, än opartiskt och begripande om
motståndet för några år sedan mot den nya akademibyggnaden. Eleverna,
som redigera denna tidning, tyckas vara snälla gossar med försyn för
gammalt folks små svagheter; de ha t. ex. inrymt plats åt några
vemodsfantasier af den kände versfarbrodern Filip Tammelin.
För att en sådan tidning som denna skulle äfven i texthänseende ha
sin raison d’étre, sin egen individualitet, borde dess redaktion låta gubbarne
och tanterna vara och i stället lägga sig vinn om bidrag från den
litterära ungdomen, hvars opröfvade krafter kanske göra något famlande och
omogna ansatser och försök, som möjligen reta och chokera, men som det
kan bli något af med framtiden. Det fins åtskilliga sådana, som äro väl
värda taga vara på, bara man vill göra sig möda. Det har denna
tid-skrift redan ett par tillfällen visat och kommer att visa äfven nästa år.
En ung under daning varande skald är dock representerad i Julstjernan,
och det är en som just uti Nordisk Revy gjort sin inom litterära kretsar
fördelaktigt observerade och erkända, debut, låt vara att den, som det
tyckes, förbisetts af en och annan i julbrådskan till litteraturen framsläpt
illitterat tidnings-»neger». Att samme unge författare, Karl Erik Forsslund,
redan dessförinnan haft under pseudonym åtskilliga visor införda i
Sön-dagsnisse, vederlägger inte talet om debut, ty visorna, tidtals roliga och
kvicka, tillhöra ej litteraturen. Hans poem i Julstjernan står i ett visst
samband med de i N. R. införda, men dessa senare låta hans begåfning
ofantligt mycket tydligare framträda.
Kan verkligen femtioöringen en så kraftig verkan åstadkomma?
Man sitter och tittar på sina svenska jultidningar, erinrar sig visserligen att
Julrosor» och »Julafton» bruka vara gentilare och ståtligare, knorrar kanske
litet grand däröfver, men som det nu gått ett år sedan man såg de
O 7 o o
nyssnämda, är inte intrycket färskt och man är jämförelsevis lätt förnöjd
och patriotisk. Kommer så ett par dagar senare »Julafton» i ens hand. Man
blir då ovilkorligen bländad och imponerad. Det är en helt annan
ståtligare, färgrikare, nymodigare, mer omvexlande genre med ofantligt mycket
rikare resurser och mera europeiska later. Det kan inte förnekas. Vi äro
afgjordt och högst betydligt distanserade. Detta gäller det område, där
jämförelsen kan ega rum, nämligen rörande det illustrativa. Hvad texten
vidkommer, så innehåller den för Sverge afsedda upplagan af Julafton till
stor del bidrag af svenska förf, hvilka äro representerade äfven i de svenska
jultidningarna hvadan det får anses som mera beroende på en slump
hvilken tidning råkat att från en mera känd författare fa c’et relativt bästa
af hans massproduktion till julen. Hvad nu emellertid texten beträffar,
så tyckes »Julafton» ganska lugnt kunna möta en jämförelse.
Kommer så ett par dagar senare »Julrosor», och till och med
Julafton» ställes i skuggan. »Julrosor» är till sin utstyrsel rent af öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
