Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Jultidningar och Julkalendrar med vederlikar, af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9i i
väldigande praktfull. Man kan prisa och loforda »Julafton», men man
råkar i extas öfver »Julrosor», isynnerhet öfver den s. k.
fotogravyrupp-lagan, med hvilken följa som tilläggsblad fotogravyrer och raderingar,
hvilka hvar för sig äro värda mer än det pekuniära tillskottet af ett par
kronor, för hvilken den upplagan bekommes.
Julrosors redaktion koncentrerar uppenbarligen allt sitt intresse på
utstyrseln och de konstnärligt illustrativa och texten blir vanlottad. Den
•är i Julrosor obetydlig, om man icke vill välja något starkare uttryck,
■och står långt efter texten i Julkvällen, Julafton och Jul. Detta är dessa
tidningars smala lycka, ty om Julrosors framstående energiska förläggare
■och utgifvare satte sig före att skapa en textafdelning, som stode värdigt
vid sidan af den konstnärliga, då blefve, kan man befara, resultatet rent
af förkrossande för konkurrenttidningarna.
Det är på ett hvad den yttre utstyrseln och dylikt beträffar relativt
ganska anspråkslöst gebit man kommer, då man från dessa jultidningar
■öfvergår till våra julkalendrar, dit man väl äfven får räkna den litterära
kärleksmåltid, som svenska författareföreningen förmedelst P. A. Norstedt
<& Söner tillhandahåller allmänheten. Men dessa kalendrar torde på det
hela taget kunna hvad det inre värdet beträffar ganska bra uthärda en
jämförelse med öfriga liknande skandinaviska publikationer. Nornan och
Svea ha, synes det mig, i och för sig ett ganska gediget innehåll, som
står sig både till värde och intresse ganska länge, och äro inom sin
sfer ett relativt godt medel att följa med utvecklingen och de viktigare
tilldragelserna på litteraturens, konstens och den öfriga kulturens område.
Hvilken af dessa två kalendrar kan anses bäst redigerad, kan kanske vara
•svårt att bestämdt säga. Måhända är Nornan något ungdomsfriskare
och påpassligare och fullständigare. Af Nornans innehåll har jag särskildt
fäst mig vid Oskar Levertins ypperliga tidsbild »Ulrich-Theodors trolofning»,
Pelle Molins Historia om Gunnel, hvilken med små, lugnt begagnade
medel gör ett intensivt och djupt intryck, Frödings dikter och Geijerstams
berättelse Brända tomter. Svea åter har sådant som t. ex. Selma
Lagerlöfs berättelse Tale Tott, Strindbergs skildring at Sverges natur m. m.
och Levertins minnesord om Viktor Rydberg, äfven om man icke vill
underskrifva allt, särskildt den polemiska inledningen till denna senare
uppsats.
Ännu mer känner man sig frestad att polemisera med den
del af Warburgs utförliga lefnadsteckning i »Vintergatan» öfver Viktor
Rydberg, där han uppträder som apologet för det besynnerliga sätt,
hvarpå Rydberg under senare år i handling visat sin trohet mot
religionsfrihetens sak. Härom har som bekant polemiserats ganska utförligt mellan
Handelstidningen å ena sidan och hr Hjalmar Branting å den andra,
•och denne senare, som bland annat erinrat om Rydbergs tillvägagående
då det gälde att åstadkomma en protest mot Strindbergsåtalet, har, synes
mig, i grund vederlagt idealiseringsförsöken, hvaraf Warburgs nu är en
kortfattad repetition. Det säges i denna lefnadsteckning, att ingen kunde
känna Rydberg, utan att älska honom. Man får då här som vid så
många andra yttringar af Rydbergskulten, att icke säga afgudadyrkan,
en bekräftelse på att kärleken är blind. För några var Viktor Rydbergs
frånfälle ett godt tillfälle till exploatering och kanske äfven till egen
be-märkthet; dem lämna vi alldeles ur räkningen. Men de många andra,
j O O 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
