Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Bovios Kristus, af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bovios Kristus.
Uti Italien, de nya eröfringarnas och de gamla traditionernas land,
fär mången gång en ganska oförarglig offentlig tilldragelse en principiel
betydelse. Så har det gått med uppförandet af enaktaren »Kristus* vid
purimsfesten», som har den radikala begåfvade deputeraden Giovanni
Bovio till författare. Redan då den intagande dikten för några år sedan
utkom i bokform, uppväckte den en storm, som naturligtvis tillvann den
skaror af läsare och förskaffade den en hastig afsättning i tjugufyra
upplagor. När det sedan blef tal om dess uppförande på scenen,
upplågade den klerikala förbittringen. När man tänker pä de medeltida
mysteriernas popularitet och erinrar sig hur godvilligt prästerskapet tolererade
denna framställning af scener ur Jesu lif, så måste det nuvarande
prästerskapets förtrytelse öfver Bovios Kristus förefalla tämligen egendomlig.
Förhållandena äro emellertid väsentligt förändrade. Då utgjorde
religionen hufvudinnehållet i det dagliga lifvet. I den hade allt sin rot, med
den stod allt i förbindelse. Någon opposition frän deras sida, som voro
uppfödda i kristen tro, mot kyrkans makt förekom ytterst sällan. De
lager af befolkningen, som enligt modärnt språkbruk betecknas som
»massan», följde sina andliga ledare som en hjord sin herde. Prästerna
och i synnerhet munkarna voro då för tiden visserligen ofta föremål för
en hänsynslös kritik, till och med för groft skämt, men det gälde
endast människan, medan man aldrig förhöll deras kyrkliga
ämbetsutöf-ning sin vördnad. Nu lefver en annan anda hos folket, ty skepticismen
har trängt ned till de lägre klasserna. En af modärn anda uppburen
scenisk framställning af bibliska ämnen är därför någonting helt annat
än de naiva passions- och mirakelspelen, och ju högre det etiska och
konstnärliga värdet är hos den modärna diktning, som behandlar
tilldragelser ur Jesu och hans lärjungars lif, desto häftigare kommer
prästerskapet att protestera däremot.
Men hos unga Italien är ofta just det omtyckt, som misshagar
piästerna, hvilka man betraktar icke blott som framåtskridandets fiender,
utan specielt äfven som upphofsmän till så många af nationens ännu
oförgätliga lidanden. Kunde under sådana förhållanden således en af
kleresiet bekämpad sak redan på förhand vara säker om den stora
allmänhetens bifall, så stegrades det allmänna intresset för Bovios drama
ännu betydligare därigenom, att dess uppförande hade nästan öfverallt
blifvit förbjudet af de lokala myndigheterna och blef först på högre
befallning tillåtet. En väsentlig andel i styckets framgång — naturligtvis
oafsedt dess värde — är att illstiifva äikebiskopen i Neapel, kardinal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
